Generaldirektörens svek

I juni invigdes Skänninge pendeltågsstation fast trafiken startar inte förrän i vår. Inga partiledare var närvarande och medieuppbådet var blygsamt.

Det är dagen efter regeringens beslut om Ostlänken mellan Järna och Linköping och euforin vet inga gränser. Bra så, men måste det ta 16 år att bygga 15 mil järnväg? Östnytt hade igår kväll en utmärkt tillbakablick om alla turer i denna segslitna fråga. Anders Borgs tydliga nej för två år sedan –framgick med önskvärd tydlighet. Robust olönsam igår, extremt lönsam idag. Vad har hänt under vägen? Har lusläst Corren idag men inte hittat någon förklaring till Borgs kovändning.

Minst lika glädjande är att dubbelspåret norrut från Mjölby är invigningsklart våren 2013 och att Skänninge och Motala kan inlemmas i pendeltågstrafiken. Jag tycker det är lika viktigt att vanliga östgötar kan ta sig till och från jobbet säkert och smidigt som att sammanträdesfolket kan åka till Stockholm på en halvtimmes kortare tid.

Ett första steg på vägen var när Mjölby kommun och Banverket byggde Resecentrum för snart tio år sedan. En investering på 80 miljoner, varav Banverket stod för merparten, som Jörgen Oskarsson drev igenom trots motstånd från centerpartiet. Oskarsson insåg framsynt nog att Mjölby kunde bli ett nav för tåg- och busstrafiken i västra länsdelen.

Vad inte många kommer ihåg är att det bara är drygt 20 år sedan SJ hade planer på att lägga ner persontrafiken Mjölby-Hallsberg av ekonomiska skäl.

SJ hade vid den här tidpunkten en generaldirektör vid namn Stig Larsson, en man med öppen attityd till massmedia. När vi på Corren fick tipset om SJ:s planer slumpade det sig så att Stig Larsson befann sig på Mjölby Statt för en konferens med generaldirektörskolleger från övriga nordiska länder. Jag bokade en halvtimme med den högt uppsatte mannen med avsikten att klämma honom på pulsen om nedläggningsplanerna.

Det visade sig snart att han inte hade en aning om planerna – det var väl någon underhuggare som luftat idén – men hr Larsson var mediatränad, anpassade sig smidigt till situationen och slängde ur sig några välsvarvade fraser och hänvisade till den brådskande konferensen med kollegerna.

Jag skulle nog inte kommit ihåg jobbet om det inte var så att Correnfotografen Peter Jigerström ville ha en bild med Larsson stående på rälsen. Generaldirektören vägrade hårdnackat med hänvisning till säkerhetsskäl och vi fick ge oss.

Ett halvår senare fick vi se exakt samma bild i Veckans Affärer eller om det var Dagens Industri. Det var väl mer taktiskt att gå Herrparfymen eller Industrioljan till mötes än en bonntidning på östgötaslätten.