Fortsätt till huvudinnehåll

Skjut inte på budbäraren




1982 var året jag började på Correns redaktion i Mjölby efter två år i Boxholm. Ett av de första intressanta uppdragen jag hade var att skriva om tvisten kring daghemmet på det nyöppnade HSB-området Oljekrukan.

Oljekrukan var en av de större HSB-satsningarna i Mjölby med 111 centralt belägna lägenheter vid Kungsvägen. HSB-ledningen lät kommunen köpa in sig i tre bostadsrätter för att bygga om dem till daghem. På den här tiden var daghem en bristvara i Mjölby och långtifrån alla var garanterade barnomsorg. Många löste barnomsorgen på annat sätt (läs svarta dagmammor).

Frågan blev infekterad till mångas förvåning. Flera äldre personer som sett fram emot en lugn vistelse blev arga och menade att daghemmet skulle störa deras dagliga tillvaro. Kanske hade HSB sålt in området som ett blivande äldreboende. Missförstånden var många, bland annat trodde somliga föräldrar att daghemmet var reserverat enbart för boende på Oljekrukan.

Jag fick besök både av daghemsförespråkare och -motståndare. Jag minns särskilt en kvinna, med mörka tättsittande ögon och höknäsa, som mycket aggressiv. Hon blängde på mig flera år senare. Hon hade nog aldrig hört talas om talesättet: Skjut inte på budbäraren.

Oljekrukans tillfälliga styrelseordförande var en HSB-ombudsman i Linköping och han tyckte att denna barnafientlighet var pinsam men gav undvikande svar på frågorna för att inte stöta sig med medlemmarna. Som oftast lugnade situationen ner sig efter att ett antal giftpilar avlossats över fronterna och daghemmet etablerade sig. Om jag minns rätt talade man då om ett provisorium men förskolan finns kvar och nästa år är det 30-årsjubileum.

Föga anade jag att jag 20 år senare skulle bli granne med daghemmet. Idag finns det på 15-20 meters avstånd. Och inte störs jag av det rör sig småttingar på området. Och inte någon annan heller.

Som ni ser använder jag begreppet daghem vilket var vanligt på den tiden. Med tiden har daghem bytt namn till förskola vilket beror på förskolelärarnas akademiska komplex.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...