Fortsätt till huvudinnehåll

Jens Fjellström ser detaljer


I efterdyningarna kring Magnus Erikssons fantastiska kvittering till 1-1 fäster jag mig vid en kommentar från Jens Fjellström, kommentator på Canal Plus. ”Mårten Skönsberg vänder ryggen till i skottögonblicket istället för att blocka. Han mår nog inte så bra i omklädningsrummet just nu. Svenska försvarare tränar inte på att blocka. Se på John Terry, det är ingen tillfällighet att han blockerar så många skott. Han tränar på det också”.

Jens Fjellström ser detaljer som ingen annan ser. Jag upptäcker ingen sådan manöver från IFK-backen trots åtskilliga repriser.

Skribenter ur olika generationer gör olika referenser. Som en saga ur serietidningen Buster, skriver Correns Christer Kustvik om Magnus Erikssons avslut i ÅFF. Jag som är 20 år äldre refererar till Rekordmagasinet som hade en novell på samma tema i varje nummer.

Jag kommer ihåg delar av Ove Kindvalls avskedsmatch i IFK Norrköping mot AIK innan han flög till Holland och spel i Feyenoord. 1966. Han gjorde en herrans massa mål och pulveriserade kolsäckarna på egen hand.  Har försökt få fram fler uppgifter från denna 46 år gamla match via IFK:s kansli men har inte fått något napp.

Ove Kindvall är nog den bäste spelare Östergötland fått fram (då menar jag spelare födda i länet). Gösta Lövgren får ursäkta i sin himmel.

Min gamle chef Lars Johansson, numera verksam på Helsingborgs Dagblad, är ett levande arkiv. Så här kommenterar han Ove Kindvalls avskedsmatch.

Jag var på Parken när Ove Kindvall gjorde sin avskedsmatch mot AIK. Fyra mål. Tror det blev 6-1. Han bars av rusiga spelare och publik efter matchen och vi skanderade "Ove, Ove, Ove!" Håller nog med dig Anders. I alla fall bland de spelare som jag har sett. Såg aldrig Nils Liedholm.

Rusiga spelare och publik? Jag förmodar att det handlade om glädjerus.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...