Fortsätt till huvudinnehåll

"Jag älskar alla klubbor i bagen"



 Viasat Golf intervjuar.

Från Floridas hetta till östgötsk höstkyla. En fläkt av den stora golfvärlden drog in till Linköpings GK idag när Annika Sörenstam – presentation överflödig - höll en clinic.

Den blyga tonårstjej som avsiktligt spelade bort sig på sista hålet för att slippa hålla segertalet finns inte längre. Annika höll en timslång, proffsig clinic på engelska samtidigt som hon visade färdigheterna med alla klubbor. ”Jag älskar alla klubbor i bagen. Ogillar du någon klubba, ta bort den”.

Hon berättade bland annat om den välsignade fredag i Phoenix när hon gick runt på 59 slag, 13 birdies och fem par. I amerikanska medier kallas hon fortfarande för Miss 59.

Hon berättade om hur hon värmer upp – en timme och en kvart oavsett vilken tävling det handlade om. Och hur viktigt det är med fysisk träning, god kost och ordentligt med viloperioder.

”I början av min karriär i USA spelade jag tio tävlingar i följd och förstod inte varför jag blev trött i huvudet”.

Hennes pre-shotrutin är densamma varje gång. 45 sekunder efter att hon valt klubba slår hon till bollen.



”Ni måste lära er att slå av och på koncentrationen under en tävling. Att koppla av under vandringen fram till bollen. Ingen orkar vara koncentrerad till 100 procent under en rond på fyra, fem timmar.

Hon berättade också att hon tappade motivation för träning och tävling 2008 och tog beslutet att sluta spela tävlingsgolf. Det har gått fyra år sedan dess men hon har massor att göra med sitt företag i Florida och sina två barn.

Sådant här fint golffrämmande har inte Linköping haft sedan SEO-tävlingarna i början av 1980-talet.




 Blev det bra? Correns skicklige fotograf Jeppe Gustafsson.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...