Fortsätt till huvudinnehåll

Störst balansräkning vinner


I kväll möts ÅFF och IFK i årets andra derby på Kopparvallen. Det har väl inte undgått någon idrottsintresserad i länet. Sportsidorna i tidningarna domineras av pengaprat och dagen största förhandsartikel i Corren handlar naturligtvis om pengar, eventuella spelarförsäljningar och dito spelarköp. Miljoner hit och miljoner dit.

Vi får veta att Norrköping har störst omsättning (60 miljoner), bredare publikunderlag och större och bekvämare arena. IFK vill gärna umgås med de stora grabbarna som förr i tiden. Åtvidaberg har lägre omsättning (30 miljoner), mindre arena och mindre publikunderlag. Det är väl bara i antalet köande kilometer i bil som Kopparvallens omgivningar kan konkurrera med ”snokastan”.

ÅFF har i gengäld en positiv småklubbsanda och sympatier från hela landet. Dagens spelare, varav många har utländska namn, är födda på 80-talet eller 90-talet. Hur mycket kan de om klubbarnas ärorika förflutna? Kanske ett uppslag för Corren eller NT när ekonomispåret är uttjatat?

Jag har hållit på IFK sedan jag var liten pys och anledningarna heter Zamora, Bajdoff, Ove Kindvall, Örjan Martinsson och Lövet, men denna gång ser jag gärna att ÅFF drar längsta strået. Lillebror får gärna sympatierna och som tur är betyder balansräkningen inte ett skit när domaren blåser för avspark.

När jag ändå har er på tråden kan jag meddela att en av världens största idrottskvinnor, Annika Sörenstam, gästar Linköpings GK i slutet av veckan. Hon har lovat att finnas på plats alla tre dagarna i Annika Sörenstam Invitational. För några år sedan hade jag glädjen att följa Annika under ett inspelsvarv på hemmabanan Bro-Bålsta. En vänligare och mer tillmötesgående världsstjärna går inte att finna. Ett superproffs.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...