Perry Mason på riktigt

Man ska inte lägga ner för mycket tid på fotboll på TV för då missar man många andra bra program. Jag gjorde den reflektionen i tisdags kväll när jag kom mitt i ”En idealisk misstänkt” i TV 1, en dokumentärfilm från Dox, efter att ha tittat på Helsingborgs misslyckade kvalmatch mot Celtic. Jag reparerade skadan dagen efter genom att se första halvan på SVT Play.

Handlingen i korthet. Polisen griper en 15-årig svart pojke misstänkt för att ha skjutit ner och rånat en vit kvinna utanför ett motell i Jacksonville, Florida. Kvinnans make pekar ut Brenton Butler som riskerar livstids fängelse för mord. En trio mordutredare tvingar fram en bekännelse med hjälp av hot och våld.

Efter en sex månader lång vistelse i ungdomshäkte äger rättegången rum. Och det är nu tittarna får stifta bekantskap med filmens huvudperson, den rödlätte försvarsadvokaten Patrick McGuiness. Med bulldogsliknande envishet och utan att höja rösten smular han sönder polisens bristfälliga utredning som full av fördomsfulla och felaktiga antaganden samt rena lögner. Åklagaren gör en slät figur. McGuiness var Perry Mason på riktigt.

Det tar juryn 45 minuter att meddela utslaget icke skyldig. Stor glädje hos 15-åringens familj. Den dödade kvinnans make hade sett fel. Domaren prisade USA:s rättssystem när han sammanfattade målet. Brenton hade oturen att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och ha fel hudfärg.

Den friande domen fick konsekvenser för utredarna. De fick inte sparken men degraderades. En av dem var son till stans polischef och ansedd som en stjärna, expert på att pressa fram erkännanden.

Om det var någon som tvivlade på Brentons oskuld fick fallet en slutlig lösning nio månader senare. En tio år äldre och en tio cm längre svart man dömdes för mordet. Denna gång fanns teknisk bevisning i form av ett fingeravtryck på offrets handväska. Polisen gjorde alltså den tekniska undersökning av väskan som saknades i utredningen mot Brenton.

Det skulle inte förvåna mig om den karismatiske McGuiness fick ett eget TV-program. Om ni har inte har sett filmen kan jag rekommendera SVT Play där den visas ytterligare 29 dagar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen