"Motstånd, chock och blodig gråt"

Vi börjar oss närma oss vardagen vilket märks i tidningarnas innehåll. De gulliga sommarreportagen börjar ge vika för riktiga nyheter och väl är det.

Två saker slår mig vid genomläsningen av dagens Corren (10/8). Motstånd mot ny campingsplats i Rydsnäs (Ydre kommun) och motstånd mot skatepark i Brunnsviksområdet i Motala. Det tycks vara omöjligt att i Sverige idag etablera något nytt där det finns någon form av befintlig bebyggelse eller naturvärden.

Alla möjliga förmenta miljöhinder dyker upp trots att alla vet att det handlar om särintressen från mer eller mindre själviska personer som inte vill att deras privilegierade bostadsmiljö naggas i kanten.

I Motala tycks kommunens fritidsförvaltning redan ha gett upp och söker nya alternativ i norra delen av stan. Ett offentligt möte i juni gav ett tydligt besked om vad grannarna tyckte på den punkten.

I Rydsnäs är opinionen delad till planerna på en 80 platser stor camping för en kostnad på tio miljoner kr där Caravan Club är en av intressenterna. Förespråkarna säger att campingen ger bättre försäljning för restaurang och affär medan motståndarna påstår att stora miljövärden och fornminnen går till spillo. Argumenten duggar tätt och förmodligen överdrivs både positiva och negativa effekter. Motståndarna använder uttryck som ”chock”, ”gråta blod” och ”ansvar för kommande generationer”. Eh . . . inbördeskrig på gång?

Campingförespråkarna ironiserar över att fornminnena kom fram lägligt just nu för dem har ingen nämnt tidigare. Caravan Club säger att den i sina kontakter med kommunen inte har hört talas om några fornminnen men att man avvaktar länsstyrelsens utlåtande. Mitt tips är att ärendet dras i långbänk och att Caravan Club förlorar intresset och söker sig åt annat håll.

När förekomsten av intressanta jordartsmetaller och eventuell framtida gruvbrytning i Norra Kärr blev kända för ett halvår sedan bildades omgående en protestgrupp. Går det att starta någon form av industriell verksamhet i Sverige utan protester?

Inte heller min egen kommun har sluppit uppslitande diskussioner. När byggboomen stod som högst för ett tiotal år fick byggnadskontoret ett uppdrag att hitta möjligheter till förtätad villabebyggelse i Mjölby. Kontoret tyckte att på Kungshögaområdet i nära anslutning till gymnasieskolan fanns plats för ett tiotal tomter. Absolut inte, tyckte områdets villaägare och drog igång en överklagningskarusell som slutade i först i Regeringsrätten. Kommunen fick rätt efter två vändor i förvaltningsdomstolarna. 

Resultatet av denna domstolsfight är två villor vilka kan ses på bilden. De kritiska bor i de äldre villorna bakom.

På en punkt sällar jag mig också till demonstranternas skara. Och det är emot försvarets planer på att utöka antalet skjutdagar i Vättern från 20 till 50.