Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen blir profet i hemstaden



”Jag ser en staty av Ove Fundin på Storgatan men var är Hylands?” Den frågan ställde en granne på Fejsboka under ett besök i Tranås. Frågan är relevant men sanningen är den att Tranås saknar minnesmärke efter Sveriges kanske största mediepersonlighet.

För den yngre publiken är det svårt att förstå hur Lennart Hyland dominerade i radio och TV under flera decennier, först som sportjournalist och sedan som programledare i underhållningsprogram. Den artist som lanserades i Karusellen eller Hylands hörna hade sin lycka gjord. Han lanserade Frufridagar och bestämde vilka bakelser som skulle ätas  kommande lördag. Statsminister Tage Erlander medverkade och drog en Värmlandshistoria och blev mycket populär i stugorna. På den tiden var mycket ovanligt att politiker deltog i ett underhållningsprogram.

Alla, säger alla, tittade på Hylands hörna på lördagskvällarna för det fanns inget annat att titta på i det TV-utbud som bara innehöll en kanal.

Arne Argus, vd på Östgöta Corren och mångårig ordförande i Svenska Bandyförbundet och med rötterna i Bodafors, var en stor beundrare av Hyland. Med all den energi som bara ”Arrrgus” var mäktig ordnade han ett museum om Hyland i hemstaden. Med sitt kontaktnät, inte minst bland landets tidningar, såg han till att projektet fick publicitet och pengar samlades in från olika håll.

Ändå gick det snett och efter några år gjorde museet konkurs. Vid ett tillfälle sköt Tranås kommun till 50 000 kronor men det hjälpte inte.  Publiken och intäkterna uteblev. Varför? Dem simplaste förklaringen är att initiativtagaren missat att Hyland inte var populär i hemstaden. Snarare tvärtom. Han ansågs arrogant och stöddig som trängde sig före i affärerna och sådant sprids fort i en liten stad.

Det sägs att ingen blir profet i sin hemstad. Enda undantaget i medierna är Ulf Holmertz, tidnings-, radio-, TV-journalist och revymakare, som är populär överallt och mest i Motala. Kanske är jämförelsen mellan Hyland och Holmertz irrelevant men jag kommer inte på något bättre.

Uffe: ett stort, hjärtligt och senkommet grattis på 70-årsdagen! Ingen kan konsten att roa som du i stort och smått.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.