Ingen blir profet i hemstaden

”Jag ser en staty av Ove Fundin på Storgatan men var är Hylands?” Den frågan ställde en granne på Fejsboka under ett besök i Tranås. Frågan är relevant men sanningen är den att Tranås saknar minnesmärke efter Sveriges kanske största mediepersonlighet.

För den yngre publiken är det svårt att förstå hur Lennart Hyland dominerade i radio och TV under flera decennier, först som sportjournalist och sedan som programledare i underhållningsprogram. Den artist som lanserades i Karusellen eller Hylands hörna hade sin lycka gjord. Han lanserade Frufridagar och bestämde vilka bakelser som skulle ätas kommande lördag. Statsminister Tage Erlander medverkade och drog en Värmlandshistoria och blev mycket populär i stugorna. På den tiden var mycket ovanligt att politiker deltog i ett underhållningsprogram.

Alla, säger alla, tittade på Hylands hörna på lördagskvällarna för det fanns inget annat att titta på i det TV-utbud som bara innehöll en kanal.

Arne Argus, vd på Östgöta Corren och mångårig ordförande i Svenska Bandyförbundet och med rötterna i Bodafors, var en stor beundrare av Hyland. Med all den energi som bara ”Arrrgus” var mäktig ordnade han ett museum om Hyland i hemstaden. Med sitt kontaktnät, inte minst bland landets tidningar, såg han till att projektet fick publicitet och pengar samlades in från olika håll.

Ändå gick det snett och efter några år gjorde museet konkurs. Vid ett tillfälle sköt Tranås kommun till 50 000 kronor men det hjälpte inte. Publiken och intäkterna uteblev. Varför? Dem simplaste förklaringen är att initiativtagaren missat att Hyland inte var populär i hemstaden. Snarare tvärtom. Han ansågs arrogant och stöddig som trängde sig före i affärerna och sådant sprids fort i en liten stad.

Det sägs att ingen blir profet i sin hemstad. Enda undantaget i medierna är Ulf Holmertz, tidnings-, radio-, TV-journalist och revymakare, som är populär överallt och mest i Motala. Kanske är jämförelsen mellan Hyland och Holmertz irrelevant men jag kommer inte på något bättre.

Uffe: ett stort, hjärtligt och senkommet grattis på 70-årsdagen! Ingen kan konsten att roa som du i stort och smått.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen