Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby expanderar i väster



I onsdags tog Mjölby kommunstyrelse beslutet att köpa fastigheten Hulje 8:8 för tio miljoner kr, en rund och fin summa. Säljare är en familj. Marken är strategiskt belägen i stans västra utkant mellan E 4 och blivande riksväg 50. Lämplig för ett framtida industriområde eller logistikcenter säger kommunalrådet Cecilia Vilhelmsson.

Ungefär samma användningsområde som Viringe på andra sidan E 4. Hoppas Cecilia Vilhelmsson slipper kritik från bönder för att kommunen lägger beslag på produktiv åkermark.

Det var det hennes partikollega och företrädare Jörgen Oskarsson fick höra vid flera tillfällen efter att kommunen på 90-talet köpt Viringe. Det hände just ingenting på området sedan McDonalds etablerat sig där. Idag ser det annorlunda ut. Macke Donken har fått sällskap av två hamburgerkollegor, ytterligare en restaurang, en konfektionsaffär, en järnaffär, ett stort åkeri och lite annat smått och gott. Det var som liknelsen med ketchupflaskan; först kom ingenting, sedan kom ingenting och sedan allt på en gång.

En politiker med visioner får räkna med osaklig kritik. Oskarsson fick också kritik för Resecentrum och framförallt dess tunnel. Centerpartiet sa att tunneln skulle bli centrum för rånare, våldtäktsmän och andra våldsverkare. Alla dessa farhågor kom på skam. Resecentrum är inte stökigare än någon annan central plats i Mjölby under fredags- och lördagsnätter och är den bästa framtidsinvestering som Mjölby gjort. Det bästa av allt var att dåvarande Banverket betalade det mesta av de 80 miljoner ombyggnaden kostade.

Mjölby har i ärlighetens namn inte så mycket att skryta med. Ingen domkyrka, ingen kanal, inga medeltida byggnader, ingen vacker sjö som grannkommunerna har, men har till fullo förstått att utnyttja fördelen med att ligga vid pulsådrorna E 4 och södra stambanan. Jag tror att det är i det ljuset som köpet av Hulje 8:8 ska ses.

Markköpet ska upp i kommunfullmäktige också men det ska nog bara ses som en formalitet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.