Fortsätt till huvudinnehåll

En grävande veteran





Jan Mosander är blond, smal och blåögd och ser ut som en väl bevarad 40-åring. Därför är det något av en överraskning när han summerar sina 45 år som grävande journalist i memoarerna ”Bland spioner, kommunister och vapenhandlare”. Han var under någon tid min förebild som reporter.

Mosander har mer eller mindre oförhappandes ramlat in i de senaste decenniernas stora händelser som reporter på Expressen, Aftonbladet och Dagens Eko. IB-affären, Palmemordet, Boforsaffären, spionen Stig Bergling, attentatet mot israeliska idrottsmän under München-OS 1972, bildandet av Solidaritet vid varvet i Gdansk och kärnkraftsolyckan i Harrisburg är några av de händelser han bevakat. Liksom mötena i Davos mellan världens stora som han kallar världens största ryggkliarparty. Berättelsen om kungens okända moster, begravningen av kungens mormor i Tyskland och samarbetet med den legendariske Expressenreportern Gösta Ollén är bokens komiska höjdpunkt.

Mosander har träffat och intervjuat Lech Walesa Albert Speer, fru Göring och ”Ökenräven” Rommels son och har aldrig väjt för angelägna men obehagliga frågor. Alltid påläst, envis och väl förberedd. Svaren analyseras med distans och humor. Han är inte nådig i sina omdömen om ledande svenska politiker, ämbetsmän och jurister. Även fega chefer på Sveriges Radio får sina fiskar varma. Men aldrig ett kritiskt ord om någon kollega.

Av de medier han jobbat i föredrar han radio. Han gick till och med ner i lön när han lämnade Aftonbladet för SR. I radio får man en helt annan närhet till den intervjuade, man hör hur de låter och det är någonting helt annat än aldrig så väl valda citat i en tidningsartikel. Han lämnade SR för tio år sedan och verkar nu som fri skribent och författare. Slöseriet med svenska biståndspengar är en fråga han skrivit om på senare år.

Det inledande kapitlet handlar om Costa Concordias förlisning utanför den italienska kusten för ett par år sedan. Jodå, Mosander och hans hustru Inga-Lill var ombord där också och lämnade rapporter till den gamla arbetsplatsenpå Ekot.

Jag träffade Mosander på FOJO i Kalmar på 80-talet när han föreläste om grävande journalistik. Han gav goda råd om hur man använder sin arbetstid effektivt. ”Som journalist har man alltid stunder över. Använd dem för att slå en signal till det diariet, gör dig bekant med kanslisterna som sköter diariet. Ha tålamod, jobba långsiktigt och lita på din nyhetsnäsa” sa han på sin finlandssvenska dialekt.
 
I pausen försökte jag prata med honom över en kopp kaffe men han svarade knappt, vilket förbryllade mig eftersom han ser så snäll och lättillgänglig ut. Antingen var han koncentrerad på fortsättningen av sitt föredrag eller så ansåg han inte det vara mödan värt att tala med mig.

Hur som helst, boken är läsvärd om man är intresserad av samhällsfrågor och journalistik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...