Fortsätt till huvudinnehåll

En grävande veteran





Jan Mosander är blond, smal och blåögd och ser ut som en väl bevarad 40-åring. Därför är det något av en överraskning när han summerar sina 45 år som grävande journalist i memoarerna ”Bland spioner, kommunister och vapenhandlare”. Han var under någon tid min förebild som reporter.

Mosander har mer eller mindre oförhappandes ramlat in i de senaste decenniernas stora händelser som reporter på Expressen, Aftonbladet och Dagens Eko. IB-affären, Palmemordet, Boforsaffären, spionen Stig Bergling, attentatet mot israeliska idrottsmän under München-OS 1972, bildandet av Solidaritet vid varvet i Gdansk och kärnkraftsolyckan i Harrisburg är några av de händelser han bevakat. Liksom mötena i Davos mellan världens stora som han kallar världens största ryggkliarparty. Berättelsen om kungens okända moster, begravningen av kungens mormor i Tyskland och samarbetet med den legendariske Expressenreportern Gösta Ollén är bokens komiska höjdpunkt.

Mosander har träffat och intervjuat Lech Walesa Albert Speer, fru Göring och ”Ökenräven” Rommels son och har aldrig väjt för angelägna men obehagliga frågor. Alltid påläst, envis och väl förberedd. Svaren analyseras med distans och humor. Han är inte nådig i sina omdömen om ledande svenska politiker, ämbetsmän och jurister. Även fega chefer på Sveriges Radio får sina fiskar varma. Men aldrig ett kritiskt ord om någon kollega.

Av de medier han jobbat i föredrar han radio. Han gick till och med ner i lön när han lämnade Aftonbladet för SR. I radio får man en helt annan närhet till den intervjuade, man hör hur de låter och det är någonting helt annat än aldrig så väl valda citat i en tidningsartikel. Han lämnade SR för tio år sedan och verkar nu som fri skribent och författare. Slöseriet med svenska biståndspengar är en fråga han skrivit om på senare år.

Det inledande kapitlet handlar om Costa Concordias förlisning utanför den italienska kusten för ett par år sedan. Jodå, Mosander och hans hustru Inga-Lill var ombord där också och lämnade rapporter till den gamla arbetsplatsenpå Ekot.

Jag träffade Mosander på FOJO i Kalmar på 80-talet när han föreläste om grävande journalistik. Han gav goda råd om hur man använder sin arbetstid effektivt. ”Som journalist har man alltid stunder över. Använd dem för att slå en signal till det diariet, gör dig bekant med kanslisterna som sköter diariet. Ha tålamod, jobba långsiktigt och lita på din nyhetsnäsa” sa han på sin finlandssvenska dialekt.
 
I pausen försökte jag prata med honom över en kopp kaffe men han svarade knappt, vilket förbryllade mig eftersom han ser så snäll och lättillgänglig ut. Antingen var han koncentrerad på fortsättningen av sitt föredrag eller så ansåg han inte det vara mödan värt att tala med mig.

Hur som helst, boken är läsvärd om man är intresserad av samhällsfrågor och journalistik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.