Fortsätt till huvudinnehåll

Vart är vi på väg?



Snart tomt.



På försommaren 1982 flyttade vi till Mjölby och ett radhus på S:t Persgatan. På den tiden minns jag inga tomma butikslokaler längs Kungsvägen. Börjar det inte bli oroväckande mycket tomt längs Mjölbys paradgata?

Inget går upp emot fältstudier som levererar hårdfakta och därför satte jag mig på cykeln och rullade mot stans centrala delar. Här är resultatet:

På Kungsvägen finns fyra tomma lokaler och då har jag inte räknat in den lokal på Stora torget som mattaffären lämnade för en tid sedan. Bratts garn & intim efter som ligger i hörnet Magasinsgatan- Kungsvägen slår igen elfte september.

När vi kommer in i gallerian är resultatet nästan lika beklämmande. Fyra tomma, två på vardera källarplanet och övre planet. Experts konkurs är senaste offret. Jerrys damkonfektion som ligger mittemot Kvarnens huvudingång slår snart igen. Utförsäljning pågår.
Snart tomt.
  
Stommen i Galleria Kvarnen är rikstäckande butikskedjor som JC, Kapp-Ahl, Lindex och Dressman. De senare har t o m byggt ut med en avdelning för verkligt stora herrar. Jag hoppa att ingen höjdare på huvudkontoret får för sig att någon av dessa affärer ska bort för då blir utförsbacken ännu brantare. Det sägs på stan att fastighetsägarens krav på hyrans storlek är orealistisk.

Hur har det blivit så här? Inte har köpkraften försämrats så mycket på 10-20 år hos Mjölbyborna. Snarare tvärtom. Jag tror att närheten till en stor stad som Linköping är förödande på sikt. Tornbys expansion måste indirekt påverka köpenskapen i grannkommunerna. Eller har E-handeln tuggat i sig marknadsandelar i en takt som ingen förutsett?

Samtidigt förtjänar att påpekas att bilden inte är entydig. Coops öppnande av en matvaruaffär är glädjande och på Albacken bygger Cheapy en byggmaterielhandel. Så altanbyggare och köksrenoverare har inom kort tre byggmaterielaffärer att handla i. Men övrig detaljhandel, hur står det till där?

Är det så farligt då, ingen Mjölbybo saknar väl någotav livets nödtorft frågar du. Det är kanske inte där skon klämmer men tomma butikslokaler ger ett intryck av förfall och en tillfällig besökare noterar det direkt.

Kommunens vagt uttalade planer på att göra en gågata av Kungsvägen har inte applåderats av gatans kvarvarande butiksägare som tydligt deklarerat att de vill ha biltrafiken och parkeringsplatserna kvar. Kommunala tjänstemän har tvärtemot sagt att en gågata gynnar handeln och därmed lär väl diskussionen stanna och inget händer.

Vem ska man klandra för denna utveckling? Ja. knappast kommunens ledning för den rår inte på de kommersiella krafterna. Men den optimism och framåtanda som märktes i stan för tio år sedan med byggena av simhall, resecentrum och kvarteret Hövitsmannen har förbytts i en diffus känsla av profillöshet och stagnation.

Rätta mig gärna om jag har fel.

PS
Kungsvägens sträckning från torget till korsningen med Skänningevägen har också fyra bankkontor vilket kanske glädjer någon.
DS

Tomt. Här låg en färgaffär tidigare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...