Fortsätt till huvudinnehåll

Vart är vi på väg?



Snart tomt.



På försommaren 1982 flyttade vi till Mjölby och ett radhus på S:t Persgatan. På den tiden minns jag inga tomma butikslokaler längs Kungsvägen. Börjar det inte bli oroväckande mycket tomt längs Mjölbys paradgata?

Inget går upp emot fältstudier som levererar hårdfakta och därför satte jag mig på cykeln och rullade mot stans centrala delar. Här är resultatet:

På Kungsvägen finns fyra tomma lokaler och då har jag inte räknat in den lokal på Stora torget som mattaffären lämnade för en tid sedan. Bratts garn & intim efter som ligger i hörnet Magasinsgatan- Kungsvägen slår igen elfte september.

När vi kommer in i gallerian är resultatet nästan lika beklämmande. Fyra tomma, två på vardera källarplanet och övre planet. Experts konkurs är senaste offret. Jerrys damkonfektion som ligger mittemot Kvarnens huvudingång slår snart igen. Utförsäljning pågår.
Snart tomt.
  
Stommen i Galleria Kvarnen är rikstäckande butikskedjor som JC, Kapp-Ahl, Lindex och Dressman. De senare har t o m byggt ut med en avdelning för verkligt stora herrar. Jag hoppa att ingen höjdare på huvudkontoret får för sig att någon av dessa affärer ska bort för då blir utförsbacken ännu brantare. Det sägs på stan att fastighetsägarens krav på hyrans storlek är orealistisk.

Hur har det blivit så här? Inte har köpkraften försämrats så mycket på 10-20 år hos Mjölbyborna. Snarare tvärtom. Jag tror att närheten till en stor stad som Linköping är förödande på sikt. Tornbys expansion måste indirekt påverka köpenskapen i grannkommunerna. Eller har E-handeln tuggat i sig marknadsandelar i en takt som ingen förutsett?

Samtidigt förtjänar att påpekas att bilden inte är entydig. Coops öppnande av en matvaruaffär är glädjande och på Albacken bygger Cheapy en byggmaterielhandel. Så altanbyggare och köksrenoverare har inom kort tre byggmaterielaffärer att handla i. Men övrig detaljhandel, hur står det till där?

Är det så farligt då, ingen Mjölbybo saknar väl någotav livets nödtorft frågar du. Det är kanske inte där skon klämmer men tomma butikslokaler ger ett intryck av förfall och en tillfällig besökare noterar det direkt.

Kommunens vagt uttalade planer på att göra en gågata av Kungsvägen har inte applåderats av gatans kvarvarande butiksägare som tydligt deklarerat att de vill ha biltrafiken och parkeringsplatserna kvar. Kommunala tjänstemän har tvärtemot sagt att en gågata gynnar handeln och därmed lär väl diskussionen stanna och inget händer.

Vem ska man klandra för denna utveckling? Ja. knappast kommunens ledning för den rår inte på de kommersiella krafterna. Men den optimism och framåtanda som märktes i stan för tio år sedan med byggena av simhall, resecentrum och kvarteret Hövitsmannen har förbytts i en diffus känsla av profillöshet och stagnation.

Rätta mig gärna om jag har fel.

PS
Kungsvägens sträckning från torget till korsningen med Skänningevägen har också fyra bankkontor vilket kanske glädjer någon.
DS

Tomt. Här låg en färgaffär tidigare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.