Fortsätt till huvudinnehåll

En hamn i ständig utveckling





När jag växte upp i Motala på 60-talet var hamnen ett ogästvänligt ställe endast befolkat av öldoftande snusgubbar och någon kanalskeppare. Inte ens kanalbåtarna stannade till utan stävade vidare mot det timslånga stoppet i Vadstena. Varamon var 60-talets obestridliga nöjescentrum i Motala.

Idag är det annorlunda. Hamnen har tre restauranger, ett motormuseum, hotell, glasskiosker och souveniraffärer. Gästhamnen har åtskilligt fler båtplatser att erbjuda.

Men vid vårt besök i söndags var det andra fordon som dominerade. Motorcykel efter motorcykel mullrade in på kajen. Motala har blivit ett vanligt utflyktsmål för motorcyklister från olika delar av landet. Påfallande många grå skägg bakom visiren. Hur står deras gamla ryggar ut?

Hamnens omvandling startade för knappt tjugo år sedan när affärsmannen och entreprenören Jan-Ove Boll fick kommunens tillstånd att hyra två gamla magasin för att inhysa ett motormuseum och sedan dess har muséet varit primus motor i utvecklingen. Jan-Ove är en skicklig marknadsförare och hans inköp av Kar de Mummas gamla Rolls Royce på auktion i Stockholm gav publicitet i flera tidningar förutom de lokala och regionala. Jag var själv inblandad i den första artikeln och spänningen var stor på eftermiddagen när han ringde från Ostermans marmorhallar och berättade att den gamla klenoden var hans efter en intensiv budgivning.


Sedan har det rullat på med flera spektakulära inköp av olika slags fyrhjulingar. Ett kungabesök 2001 bättrade på publiciteten ännu mer. Kungens gamla Puch förvaras nämligen på muséet. Steve med Lloyden har funnits med alla år.

För några år sedan fick muséet större ytor och hotell Nostalgi byggdes, köket byggdes om och matsalen fick större utrymmen. Hamnen och publiktillströmningen gynnas också av en väl tilltagen parkeringsplats.

Nu har Jan-Ove ansökt om tillbyggnad av en andra och tredje våning. Som den erfarna affärsman han är inser han att stagnation är lika med tillbakagång och att publiken måste bjudas på något nytt varje säsong. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...