Fortsätt till huvudinnehåll

En hamn i ständig utveckling





När jag växte upp i Motala på 60-talet var hamnen ett ogästvänligt ställe endast befolkat av öldoftande snusgubbar och någon kanalskeppare. Inte ens kanalbåtarna stannade till utan stävade vidare mot det timslånga stoppet i Vadstena. Varamon var 60-talets obestridliga nöjescentrum i Motala.

Idag är det annorlunda. Hamnen har tre restauranger, ett motormuseum, hotell, glasskiosker och souveniraffärer. Gästhamnen har åtskilligt fler båtplatser att erbjuda.

Men vid vårt besök i söndags var det andra fordon som dominerade. Motorcykel efter motorcykel mullrade in på kajen. Motala har blivit ett vanligt utflyktsmål för motorcyklister från olika delar av landet. Påfallande många grå skägg bakom visiren. Hur står deras gamla ryggar ut?

Hamnens omvandling startade för knappt tjugo år sedan när affärsmannen och entreprenören Jan-Ove Boll fick kommunens tillstånd att hyra två gamla magasin för att inhysa ett motormuseum och sedan dess har muséet varit primus motor i utvecklingen. Jan-Ove är en skicklig marknadsförare och hans inköp av Kar de Mummas gamla Rolls Royce på auktion i Stockholm gav publicitet i flera tidningar förutom de lokala och regionala. Jag var själv inblandad i den första artikeln och spänningen var stor på eftermiddagen när han ringde från Ostermans marmorhallar och berättade att den gamla klenoden var hans efter en intensiv budgivning.


Sedan har det rullat på med flera spektakulära inköp av olika slags fyrhjulingar. Ett kungabesök 2001 bättrade på publiciteten ännu mer. Kungens gamla Puch förvaras nämligen på muséet. Steve med Lloyden har funnits med alla år.

För några år sedan fick muséet större ytor och hotell Nostalgi byggdes, köket byggdes om och matsalen fick större utrymmen. Hamnen och publiktillströmningen gynnas också av en väl tilltagen parkeringsplats.

Nu har Jan-Ove ansökt om tillbyggnad av en andra och tredje våning. Som den erfarna affärsman han är inser han att stagnation är lika med tillbakagång och att publiken måste bjudas på något nytt varje säsong. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...