Fortsätt till huvudinnehåll

Dramatisk rymning från V 10



När Leif Emelin berättar om gamla tiders BS kom jag att tänka på den dramatiska rymning från avd V 10 – den tidens rättspsyk – som inträffade en måndagskväll i början av 1970-talet. Två patienter rymde och sköt mot en vårdare som försökte hindra dem.

Händelsen kunde slutat riktigt illa för kulan gick igenom kavajslaget utan att skada vårdaren. Denne, som gick under smeknamnet Nisse Trötter eller liknande, visade upp det skottskadade plagget på en bild i Östgöta-Bladet i onsdagsnumret. Jag tror det stod Änglavakt i rubriken.

Att rymningen inträffade en måndagskväll var otur för oss på Östgöta-Bladet för tidningen kom bara ut tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag. Min arbetskamrat Gunnar Gabrielsson och jag befann oss på BS-området en halvtimme tidigare. Vi var ute och matfriade den kvällen men fick nöja oss med en korv på Fyrkanten. Nära skjuter som bekant ingen hare.

Dagen efter pratade vi med polisen som gjorde en genomsökning av Munkklostret med hjälp av en eftersökshund. Munkis renovering till restaurang och hotell hade inte påbörjats utan var på den tiden ett förfallet ödehus vars fasad var som gjuten för en skräckhistoria av den här dimensionen.

Rymningen orsakade stor publicitet och journalister från hela landet strömmade till. Jag blev vittne till ett hetsigt gräl mellan en DN-journalist och en civilanställd kontorist på polisstationen. Minns inte ämnet men reportern var väl inte nöjd med de upplysningar om lämnades.

De eftersökta männen greps efter några dagar gående på järnvägen mot Fågelsta. De hade övernattat utomhus eller i ladugårdar och var uttröttade och hungriga. Kommer inte ihåg efterspelet men den som höll i vapnet måste ha blivit åtalad för mordförsök.

Jag saknar tidningsklipp om den här händelsen och är inte säker på att jag minns alla detaljer korrekt. Kanske finns någon läsare som var anställd på BS för fyrtio år sedan och som har en klarare minnesbild.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...