Fortsätt till huvudinnehåll

En gång Vadstenabo, alltid Vadstenabo



I Vadstena pågår en intensiv debatt kring fastighetsbolagets planer på att bygga punkthus i den del av Asylenparken (tennisbanan) som vetter mot genomfarten. Över 600 personer har skrivit på protestlistor som varit utlagda i affärerna. Somliga människor tycks ha en ryggmärgsreflex som slår till när ordet byggplaner nämns.

Fenomenet kallas NOT IN MY BACKYARD och är välkänt för alla politiker och tjänstemän som sysslar med stadsplanering. Det betyder på svenska att ”se gärna till att orten växer men bygg inte så att jag får nya grannar”.  Jag har följt liknande tvister i Mjölby och Mantorp med många och segslitna domstolsförhandlingar som följd.

Men nu verkar andra åsikter ha vuxit fram. Dan Pettersson har skrivit ett klokt, resonabelt och insiktsfullt inlägg på Facebook. Han konstaterar att Vadstena behöver fler invånare inte minst för den kommersiella servicens skull, att just denna del av parken inte är den mest besökta och att alla Vadstenabor inte kan bo vid den eftertraktade sjöstranden.

Dans inlägg har kommenterats av ett 20-tal personer och han har på alla väsentliga punkter fått medhåll. Vadstena klarar ett antal nya lägenheter på denna plats och att det finns tillräckligt med parker och grönområden på nära håll. Någon berättar att vissa affärsmän tagit bort protestlistorna då det fått klart för sig att det råder delade meningar om Asylenparken.

Varför ska en Mjölbybo som jag lägga mig i detta? Ska försöka svara. Åren 1970-1980 var jag Vadstenabo med boende på i tur och ordning Backegatan, Borgmästaregatan och Svelviksvägen. På den senare adressen hade jag bott kvar än i dag om inte ett arbetsbyte tvingat mig till ett adressbyte. En gång Vadstenabo, allltid Vadstenabo.

En annan aspekt på denna historia är att debatten förs på Facebook och inte i MVT eller Corren. Det gör ont för en gammal tidningsreporter att sociala medier övertar lokaltidningarnas roll som debattforum. Det är förstås ganska enkelt att skriva några rader på datorn istället för att skicka en insändare till tidningen. Lite märkligt att inga politiker deltar men eftersom samtliga fullmäktigepartier är representerade i fastighetsbolagets styrelse antar jag att de också stöder byggplanerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...