Fortsätt till huvudinnehåll

Ödeshög lättar på gaspedalen



Ödeshög genomgår en tillnyktringsfas och bantar sitt årsgamla biogasprojekt väsentligt. I det nya beslutet handlar det inte längre om att producera biogas för försäljning till fordon utom att producera för uppvärmning av egna lokaler och försäljning av el till annan distributör. Till detta krävs inga 30 miljoner kr utan mindre.

I följande länk kan du läsa mer om det nya beslutet.

Jag var skeptisk mot beslutet förra våren och det luftade jag i ett inlägg på bloggen. Tillåt mig att citera mig själv från 30 april 2012.
Stopp och belägg. Cvijeta Stojnic-Karlsson (MP) drar i handbromsen för Ödeshögs biogasprojekt. För stort, för riskfyllt och ett beslut fattat på för tunt beslutsunderlag. Ska kommunen låna upp 30 miljoner kronor krävs en ordentlig utredning och noggranna kalkyler hävdar hon och kommer att yrka återremiss vid nästa kommunfullmäktigesammanträde.
Det ligger en del i hennes argument. 30 miljoner kronor är en stor investering för en liten kommun. Det motsvarar 120 miljoner kronor för Mjölby och 750 miljoner kr för Linköping. Stojnic-Karlsson pekar på ännu en svaghet i projektet, nämligen anknytningen till en enda partner. Vad händer om potatisföretaget Ole Flensted går i putten eller flyttar sin verksamhet till annan ort? Då står kommunen där med sitt reningsverk utan annan råvara än den kommunens invånare själva åstadkommer.

Varför så bråttom, frågar hon också. Svaret är att Flensted har flera samarbetspartners som bankar på dörren. Men affärsförhandlingar under hot ger sällan bra resultat. Alla parter kan gå in i ett avtal med ärliga avsikter men förutsättningarna kan förändras över tid och då står man där med sin tvättade hals.”

Det finns just nu en trend där små kommuner vill satsa på spektakulära projekt med miljöförtecken. Biogas är den nya innedrogen. Gemensamt för dem är att de vill att statliga miljonbidrag ska slopa den affärsmässiga risken. Uteblir statliga bidrag rinner projekten ut i sanden. Jag tror inte att Mjölby Svartådalens Energis planer på att utnyttja kobajs från Hulterstad och Bleckenstad som råvara blir verklighet heller.

Men sak är säker. Ödeshögs energiska kommunalråd Magnus Oscarsson hittar säkert en ny idé som ger underlag för braskande rubriker.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.