Fortsätt till huvudinnehåll

Skulle ni köpa en begagnad rakhyvel av denne man?



Skulle ni köpa en begagnad rakhyvel a denne man.?



Svensk detaljhandel har genomgått stora förbättringar. Lågpriskedjor som Rusta, ÖoB, Gekås, Biltema och Jula har breddat sortimentet och sänkt priserna. Vi får helt enkelt mer för pengarna än för 20 år sedan.

Det senare omdömet gäller definitivt inte rakhyvlar och –blad. Där gör fabrikanterna allt för att jävlas med konsumenterna. Har i många år använt Gillette Mach 3 till belåtenhet. Rakbladen tog slut och jag köpte fem nya på Netto för 90 spänn. När jag kom hem såg jag att tillverkaren gjort om infästningen på rakbladen så att min gamla, annars fullt fungerande hyvel inte passade. Återstod alltså att köpa en ny rakhyvel.

Vilket visade sig vara enklare sagt än gjort. Uppsökte fyra försäljningsställen, inklusive två apotek, som inte hade den efterfrågade rakhyveln men gärna ville sälja Gillette Fusion Pro Glider (fantasifullare än kennelnamn på hundar) för 139 kr. Om jag inte ville ha engångshyvlar förstås. Det är väl sådant som kallas produktutveckling. För övrigt retar jag mig på att apotekspersonalen är så okunnig och ointresserade av manliga produkter medan de kan hålla långa utläggningar om antirynkkrämer, armband och liknande bluffprodukter. Större profit?

Ni har redan förstått hur det gick. På det fjärde försöket insåg jag att bensinen kunde användas för bättre ändamål så jag köpte fyra Bic-hyvlar för 49:50 kr. De fem oanvända rakbladen får sättas upp som en tillgång i konkursboet.

Varför inte skippa våtrakningen och använda elhyvel, undrar kanske någon.  Jodå, jag äger en elektrisk variant också men resultatet blir inte lika bra. En våtrakning (utan skärsår)är en njutning.

Slut på dagens gnäll. Med rosiga och renrakade kinder går jag ut i solskenet för att möta Mjölbyvardagen. Banrekord ska slås på tillgänglig grön yta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...