Fortsätt till huvudinnehåll

Skulle ni köpa en begagnad rakhyvel av denne man?



Skulle ni köpa en begagnad rakhyvel a denne man.?



Svensk detaljhandel har genomgått stora förbättringar. Lågpriskedjor som Rusta, ÖoB, Gekås, Biltema och Jula har breddat sortimentet och sänkt priserna. Vi får helt enkelt mer för pengarna än för 20 år sedan.

Det senare omdömet gäller definitivt inte rakhyvlar och –blad. Där gör fabrikanterna allt för att jävlas med konsumenterna. Har i många år använt Gillette Mach 3 till belåtenhet. Rakbladen tog slut och jag köpte fem nya på Netto för 90 spänn. När jag kom hem såg jag att tillverkaren gjort om infästningen på rakbladen så att min gamla, annars fullt fungerande hyvel inte passade. Återstod alltså att köpa en ny rakhyvel.

Vilket visade sig vara enklare sagt än gjort. Uppsökte fyra försäljningsställen, inklusive två apotek, som inte hade den efterfrågade rakhyveln men gärna ville sälja Gillette Fusion Pro Glider (fantasifullare än kennelnamn på hundar) för 139 kr. Om jag inte ville ha engångshyvlar förstås. Det är väl sådant som kallas produktutveckling. För övrigt retar jag mig på att apotekspersonalen är så okunnig och ointresserade av manliga produkter medan de kan hålla långa utläggningar om antirynkkrämer, armband och liknande bluffprodukter. Större profit?

Ni har redan förstått hur det gick. På det fjärde försöket insåg jag att bensinen kunde användas för bättre ändamål så jag köpte fyra Bic-hyvlar för 49:50 kr. De fem oanvända rakbladen får sättas upp som en tillgång i konkursboet.

Varför inte skippa våtrakningen och använda elhyvel, undrar kanske någon.  Jodå, jag äger en elektrisk variant också men resultatet blir inte lika bra. En våtrakning (utan skärsår)är en njutning.

Slut på dagens gnäll. Med rosiga och renrakade kinder går jag ut i solskenet för att möta Mjölbyvardagen. Banrekord ska slås på tillgänglig grön yta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...