Fortsätt till huvudinnehåll

Andedräkten störde inte mig



Ibland vet jag inte om fantasin skenar iväg med mig. Särskilt i unga år. Jag tänker ibland på min mor som kunde fälla en sidoreplik i stil med ”att nykterhetsnämnden hade tagit en titt på NN:s dryckesvanor” och att den inspektionen skulle få konsekvenser. Jag såg framför mig hur allvarliga farbröder i mörk kostym och ampra tanter med knut i nacken gjorde hembesök hos syndaren och räknade pilsnerflaskor under diskbänken.

Var det bara en produkt av min överhettade fantasi eller fanns det täckning för detta? Brattsystemet som avskaffades 1955 gick väl ändå ganska långt i jakten på ”fullegubbar”. Ämnet kom upp ibland när en arbetskamrat till min far diskuterades. Hans hustru skulle ha uppsökt nämnden och begärt att hans inköp skulle ransoneras vilket också bifölls.

Min minnesbild är oklar och kanske missförstod jag alltsammans. Vid vuxen ålder kom jag mig aldrig för med att fråga ut min mor om sanningshalten i dessa påståenden. Vilken förnedring det skulle vara att utsättas för sådana inspektioner av käringar som snörper på munnen över några tomma Kornett.

Farbror C nöjde sig i alla fall inte med två vita och en brun vilket var standardtilldelningen på krogen. Det hände att han var berusad på arbetet vilket inte var så lyckat med tanke på alla skärande och stickande verktyg som finns i en snickarverkstad. Han var annars en go och glad gubbe med konstnärlig begåvning som tillverkade färgglada leksaker vilka han skänkte till mig och andra barn i Motala. Andedräkten störde inte mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...