Fortsätt till huvudinnehåll

Var finns magin?



Mats och jag hamnade i en av Riminis många spelhallar.

 
Har tittat flitigt på Mästarnas mästare och fäst mig vid en sak. Både Dan Corneliusson och Jesper Blomqvist har talat varmt om sina år i Italien. Och då tänker jag inte det fotbollsmässiga utan sättet att leva, maten förstås och mode. Jesper fick ju sina fotbollsmässigt största framgångar i Manchester United med en CL-titel men det är åren i Milano som gjort avtryck. Jag som bara tillbringat en semestervecka i Rimini har inte riktigt greppat vad som är så speciellt med Italien.

För inte så länge sedan läste jag om VM 1958, ett sällsynt lyckat VM för svensk del med ett silver. Laget dominerades av Italienproffs som Gren, Liedholm, Julle, Hamrin och Skoglund. Men allt var inte den idyll som sportjournalisterna ville ge sken av. Italienproffsen satt för sig själva och pratade italienska vid matbordet vilket skapade avund och misstänksamhet bland övriga spelare. Hamrin och Liedholm blev ju italienare på riktigt efter avslutade karriärer.

Min erfarenhet av Italien inskränker sig till en vecka i Rimini för drygt 20 år sedan. Jag minns att vattnet var kallt i början av juni, att minigolfen var svindyr i Riccione och att vi gjorde en utflykt till San Marino där vi köpte mandellikör och illegalt tillverkade kassettband samt att Mats och jag spelade fotboll med en italiensk grabb på stranden. Sverige vann. Men någon magi som placerar Italien före andra sydeuropeiska länder hittade jag inte.

Att jag under några år på 70-talet var ägare till en Fiat 128 kan väl inte räknas som någon merit i det här sammanhanget.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer