Vänsterkrysset var vårt

Ni som inte är alldeles unga har kanske sett Alla presidentens män. Filmen om de unga journalisterna Woodward och Bernstein vars artiklar i Washington Post fick president Nixon på fall. Reportrarna fick initierad information från en regeringstjänsteman, The Deep Throat, som de träffade under nattliga möten i ett garage i Washington. En tipsare som fick stor betydelse.

Behöver jag tala om att jag älskar både boken och filmen?

Utan att göra några jämförelser med Watergateaffären i övrigt kan jag konstatera att tipsare är nödvändiga om tidningar ska innehålla något mer än gulliga reportage och pressmeddelanden från myndigheter och företag. Tipsaren drivs inte alltid av ädla motiv. Han/hon kan vara förbannad på något på jobbet och vill hämnas. Men motivet struntar en reporter i. Korrekta uppgifter och allmänintresse är tillräckliga skäl för publicering.

Utan tipsare med anonymitetsskydd skulle aldrig Motalaskandalen ha avslöjats för 18 år sedan. Läsarna skulle heller aldrig ha fått veta att utbildningschefen i Mjölby kommun låtit ett miljonprojekt landa i knäet på den 25-årige sonen. Det är ett par exempel från denna del av länet.

Min allra bästa tipsare under mina år som kommunreporter i Mjölby brukade besöka mig på lunchen. Han stannade några minuter och på vägen ut sade han något intressant i förbigående så det gällde att vara på alerten. Han satt centralt placerad och hade koll på vad som hände även på andra förvaltningar. Hans tips konfirmerades ofta av rapporter eller protokoll vilket var värdefullt.

Inte heller denna person drevs av några ädla motiv. Han var förbannad på somliga chefer och tyckte att Mjölby kommuns personalpolitik inte var värt papperet det var skrivet på. Hans tips var aldrig felaktiga eller överdrivna och saknaden efter honom var stor när han gick i pension.

Vid ett par tillfällen låg ett anonymt brev i korgen vid dörren. Det var av den karaktären att det kunde bekräftas via en koll av en skrivelse på en viss förvaltning. Också det värdefullt men jag fick aldrig reda på vem som tipsade. Under min tid i Boxholm för 30 år sedan såg en person till att jag var informerad om utvecklingen på den största arbetsplatsen. Bruket befann sig i en turbulent period med försäljning och nedläggningar och tipsaren låg bakom flera placeringar på förstasidan.

En av de märkligaste tipsarna dök upp på redaktionen en fredagsmorgon. Han hade upptäckt och fotograferat ett stort antal döda sjöfåglar i ett vattendrag i Mjölby kommun och nu ville han sälja bilderna till oss. Han blev besviken när vi ville kontrollera uppgifterna och ta egna bilder. Uppgifterna stämde och jag kontaktade kommunens miljökontor som samlade upp ett antal fågelkroppar och skickade dem för laboratorieanalys. Jag tror också man tog vattenprover.

Tipsaren var mycket angelägen och dök upp ett par gånger på eftermiddagen också. Han blev besviken över att vi bara delade ut trisslotter i ersättning. Han var så angelägen att vi ett tag misstänkte att han var involverad på ett mer påtagligt sätt men det stannade vid funderingar. 

Undersökningarna av änderna visade inget anmärkningsvärt och vi kunde inte presentera något svar på varför fåglarna dog. Kanske antog miljökontoret att fynden inte var tillräckligt intressanta för en mer ingående, pengakrävande undersökning. Ärligt talat så brydde jag mig inte så mycket. Fotografen Mia Karlsvärd och jag var fullt nöjda med vänsterkrysset dagen därpå.

Ibland kan nyheterna komma krypande på underliga vägar. En torsdag 1995 stötte Henrik Gedda och jag på en statstjänsteman i Motala på väg från lunchstället. Läget, undrade vi i vanlig ordning och han sa det var något på gång på Luxor. Ytterligare neddragningar blev den naturliga följdfrågan, men nej, tvärtom. Nokia ska satsa stora pengar på tillverkning av digitalboxar. Investeringar på 250 miljoner kr och nyanställningar av drygt 200 personer. Vi halvsprang på Repslagaregatan, över Bispmotalagatan, förbi Domusgallerian och in på redaktionen på Kungsgatan. Långe Gedda först, jag ett par steg efter. Jakten var igång.

Vi fick historien bekräftad på ett par timmar tack vare kontakter på Luxor, i kommunen och Länsarbetsnämnden. Innan dagen var slut hade vi fått ihop tre kvarts sida (stora sidor på den tiden) och vänsterkrysset var vårt. Aldrig var det så angenämt att åka till jobbet som den fredagsmorgonen och konkurrenten Motala Tidning hade inte en susning. På fredagseftermiddagen höll Nokia en presskonferens som bekräftade våra uppgifter. Jag tror vi gick till Hallen och firade med ett par bärs.

Några månader senare var produktionen igång i de lokaler som tidigare hyst TV-tillverkningen. 

Digitalboxarna var i första hand avsedda för den tyska marknaden. Tillverkningen höll i några år, sedan fick den tyska kunden ekonomiska problem och leveranserna upphörde.

Att bygga upp ett kontaktnät och underhålla det är mycket viktigt. Jag undrar om dagens unga reportrar får lära sig den konsten. Fem minuters småprat vid kyldisken på Konsum kan vara nyttigt och kanske resultera i ett vänsterkryss på ettan. Eller högst upp på hemsidan. Stora öron är alltid värdefulla.

Reportrarna i Washington döpte sin värdefulla källa till The Deep Throat (1972) efter porrklassikern med Linda Lovelace. På svenska heter filmen Långt ner i halsen. Det säger något om cynismen i tidningsvärlden.