Fortsätt till huvudinnehåll

Vänsterkrysset var vårt



Ni som inte är alldeles unga har kanske sett Alla presidentens män. Filmen om de unga journalisterna Woodward och Bernstein vars artiklar i Washington Post fick president Nixon på fall. Reportrarna fick initierad information från en regeringstjänsteman, The Deep Throat, som de träffade under nattliga möten i ett garage i Washington. En tipsare som fick stor betydelse.

Behöver jag tala om att jag älskar både boken och filmen?

Utan att göra några jämförelser med Watergateaffären i övrigt kan jag konstatera att tipsare är nödvändiga om tidningar ska innehålla något mer än gulliga reportage och pressmeddelanden från myndigheter och företag. Tipsaren drivs inte alltid av ädla motiv. Han/hon kan vara förbannad på något på jobbet och vill hämnas. Men motivet struntar en reporter i. Korrekta uppgifter och allmänintresse är tillräckliga skäl för publicering.

Utan tipsare med anonymitetsskydd skulle aldrig Motalaskandalen ha avslöjats för 18 år sedan. Läsarna skulle heller aldrig ha fått veta att utbildningschefen i Mjölby kommun låtit ett miljonprojekt landa i knäet på den 25-årige sonen. Det är ett par exempel från denna del av länet.

Min allra bästa tipsare under mina år som kommunreporter i Mjölby brukade besöka mig på lunchen. Han stannade några minuter och på vägen ut sade han något intressant i förbigående så det gällde att vara på alerten. Han satt centralt placerad och hade koll på vad som hände även på andra förvaltningar. Hans tips konfirmerades ofta av rapporter eller protokoll vilket var värdefullt.
Inte heller denna person drevs av några ädla motiv. Han var förbannad på somliga chefer och tyckte att Mjölby kommuns personalpolitik inte var värt papperet det var skrivet på. Hans tips var aldrig felaktiga eller överdrivna och saknaden efter honom var stor när han gick i pension.

Vid ett par tillfällen låg ett anonymt brev i korgen vid dörren. Det var av den karaktären att det kunde bekräftas via en koll av en skrivelse på en viss förvaltning. Också det värdefullt men jag fick aldrig reda på vem som tipsade. Under min tid i Boxholm för 30 år sedan såg en person till att jag var informerad om utvecklingen på den största arbetsplatsen. Bruket befann sig i en turbulent period med försäljning och nedläggningar och tipsaren låg bakom flera placeringar på förstasidan.

En av de märkligaste tipsarna dök upp på redaktionen en fredagsmorgon. Han hade upptäckt och fotograferat ett stort antal döda sjöfåglar i ett vattendrag i Mjölby kommun och nu ville han sälja bilderna till oss. Han blev besviken när vi ville kontrollera uppgifterna och ta egna bilder. Uppgifterna stämde och jag kontaktade kommunens miljökontor som samlade upp ett antal fågelkroppar och skickade dem för laboratorieanalys. Jag tror också man tog vattenprover.

Tipsaren var mycket angelägen och dök upp ett par gånger på eftermiddagen också. Han blev besviken över att vi bara delade ut trisslotter i ersättning. Han var så angelägen att vi ett tag misstänkte att han var involverad på ett mer påtagligt sätt men det stannade vid funderingar. 
Undersökningarna av änderna visade inget anmärkningsvärt och vi kunde inte presentera något svar på varför fåglarna dog. Kanske antog miljökontoret att fynden inte var tillräckligt intressanta för en mer ingående, pengakrävande undersökning. Ärligt talat så brydde jag mig inte så mycket. Fotografen Mia Karlsvärd och jag var fullt nöjda med vänsterkrysset dagen därpå.

Ibland kan nyheterna komma krypande på underliga vägar. En torsdag 1995 stötte Henrik Gedda och jag på en statstjänsteman i Motala på väg från lunchstället. Läget, undrade vi i vanlig ordning och han sa det var något på gång på Luxor. Ytterligare neddragningar blev den naturliga följdfrågan, men nej, tvärtom. Nokia ska satsa stora pengar på tillverkning av digitalboxar. Investeringar på 250 miljoner kr och nyanställningar av drygt 200 personer. Vi halvsprang på Repslagaregatan, över Bispmotalagatan, förbi Domusgallerian och in på redaktionen på Kungsgatan. Långe Gedda först, jag ett par steg efter. Jakten var igång.

Vi fick historien bekräftad på ett par timmar tack vare kontakter på Luxor, i kommunen och Länsarbetsnämnden. Innan dagen var slut hade vi fått ihop tre kvarts sida (stora sidor på den tiden) och vänsterkrysset var vårt. Aldrig var det så angenämt att åka till jobbet som den fredagsmorgonen och konkurrenten Motala Tidning hade inte en susning. På fredagseftermiddagen höll Nokia en presskonferens som bekräftade våra uppgifter. Jag tror vi gick till Hallen och firade med ett par bärs.

Några månader senare var produktionen igång i de lokaler som tidigare hyst TV-tillverkningen. 
Digitalboxarna var i första hand avsedda för den tyska marknaden. Tillverkningen höll i några år, sedan fick den tyska kunden ekonomiska problem och leveranserna upphörde.

Att bygga upp ett kontaktnät och underhålla det är mycket viktigt. Jag undrar om dagens unga reportrar får lära sig den konsten. Fem minuters småprat vid kyldisken på Konsum kan vara nyttigt och kanske resultera i ett vänsterkryss på ettan. Eller högst upp på hemsidan. Stora öron är alltid värdefulla.

Reportrarna i Washington döpte sin värdefulla källa till The Deep Throat (1972) efter porrklassikern med Linda Lovelace. På svenska heter filmen Långt ner i halsen. Det säger något om cynismen i tidningsvärlden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.