Fortsätt till huvudinnehåll

En subjektiv betraktelse





Tidningen Fokus har levererat den årliga rankingen över Sveriges 290 kommuner. Solna ligger i topp och Grums ligger i botten. Här följer östgötakommunernas placeringar.
Linköping                   55
Söderköping               56
Ydre                            60
Ödeshög                     82
Kinda                         83
Boxholm                     108
Vadstena                    122
------------------------------------------
Mjölby                         156
Norrköping                 162
Åtvidaberg                  163
Valdemarsvik             198
Motala                        204
Finspång                    246

Nu följer min högst ovetenskapliga, subjektiva ranking. Fyra av dessa kommuner har jag bott i och två känner jag till ganska bra ändå. Kommunerna i östra delen lämnar jag därhän för där jag varken bott eller verkat.

Badstränder, båtliv, intagande stadsmiljöer och stora publikdragande evenemang gör inget intryck på Fokus statistiknissar. Annars skulle väl Vadstena hamnat högre liksom Motala.

Ydres tredjeplats är en gåta för den har jag redan utnämnt till länets Twin Peaks. Du är uttittad tio sekunder efter att parkerat bilen i Österbymo. Någonstans har jag läst att Ydre har flest miljonärer per capita i landet och det är mörkgrön färg på bankkontona. Skogsbönder alltså.

Ödeshög hamnar relativt högt. I grenen att ha familj hamnar Ödeshög på 29:e plats vilket är svårbegripligt. Om man har familj ingår väl att erbjuda barn och ungdomar en bra fritidsmiljö och Ödeshög saknar både simhall och ishall. Frånvaron av järnvägskommunikationer är en annan nackdel och det problemet delar man med Vadstena. Möjligen kan Ödeshögs låga huspriser vara en orsak till placeringen.

Boxholm har en topplacering i grenen att bli äldre. Boxholms ledning anser själva att starten av pendeltåget för tiotalet år sedan gav kommunen ett lyft.

Anledningen till Linköpings goda placering ligger mer än 40 år bakåt i tiden. Universitets etablering är orsaken till att Linköping numera är en kommun med växtvärk. Självmedvetna Linköpingsbor tycker att de bor i en storstad men det är väl ändå att ta i.

Slutligen några ord om min hemort sedan 30 år, Mjölby som ligger stadigt förankrad på undre halvan. Lite oförtjänt tycker jag för Mjölby är en i grunden välskött kommun mögelskandalen till trots. Utvecklingen har varit bra de senaste 10-15 åren och fritidsutbudet är varierat. Simhall, ishall, två ridhus, motorbana och travbana i Mantorp och tre konstgräsplaner för fotboll. Men Mjölby saknar egen karaktär trots jättepotatisen i Viringerondellen. Om antalet golfhål ingick i undersökningen skulle säkert Mjölby hamna högre, 36 hål finns här. Så fick jag det sagt också.

Undersökningen är grundlig och utförarna grottar ner sig i många skilda variabler: huspriset, kommunal skatt, medianinkomst, ohälsotal, antalet skilsmässor, självmord, alkoholrelaterade dödsfall mm. Den säger mer än den gnälliga enkät som Svenskt Näringsliv publicerar och som av någon outgrundlig anledning får mer uppmärksamhet i lokala och regionala tidningar.

De politiker som företräder de kommuner vilka ligger långt ner på listan har säkert synpunkter på urvalet av variabler. Det brukar förhålla sig så.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...