Fortsätt till huvudinnehåll

Statistiken sätter Lidas främst



Inget är så roligt som att över en grogg diskutera och jämföra idrottsstjärnors status från skilda epoker. Vissa namn etsar sig fast i minnet även om lång tid förflutit.

Jag kom att tänka i de banorna när jag efter finalsegern i söndags kväll kastade ur mig på Facebook att bröderna Sedin börjar närmar sig samma nivå som Foppa, Lidas, Sundin och Börje Salming. Protesterna lät inte vänta på sig. Ulf Sterner, Klimpen Häggroth, Honken Holmqvist, Mr Magic Nilsson, Håkan Loob och Mats Näslund då? Såna gubbar som jag har en serietabell fast monterad i bakskallen.

Då tänkte jag på mitt nördiga vis att jag går systematiskt tillväga och jämför Stanley Cup-ringar, VM och OS-titlar och svenska mästerskap utan att snegla på eventuell charm eller lyskraft i massmedia.

Då kommer vi till nästa problemställning. Hur värdera de olika mästerskapen? Om en amerikansk journalist frågar Foppa om det största han varit med om svarar han förmodligen första Stanley Cup-ringen. Om en svensk journalist ställer samma fråga svarar han förmodligen OS-guldet i Turin 2006 eller Lillehammer 1994. Därför jämställer jag Stanley Cup med OS.

Någon vän av ordning protesterar att med den metoden diskriminerar jag den äldre generationen. Ulf Sterner och Sven Tumba Johansson hade inte möjlighet att spela NHL och förmodligen hade de klarat sig bra, åtminstone Sterner. Märkligt är att framgångsrika spelare som Anders Kallur och Stefan Persson tycks vara bortglömda trots ett knippe Stanley Cup under en mycket framgångsrik period i New York Islanders. (Underlaget hämtat från Wikipedia), reservation för ev fel).

Nicklas Lidström, fyra Stanley Cup, två VM-guld, ett OS-guld.
Peter Forsberg, två Stanley cup, två OS-guld, två VM-guld.(Märk väl inget SM).
Mats Sundin, ett OS-guld, tre VM-guld, ett SM-guld.
Börje Salming, tre SM-guld i Brynäs.
Stefan Persson, fyra Stanley Cup, två SM-guld
Anders Kallur, fyra Stanley Cup.
Håkan Loob, ett Stanley Cup, ett OS-guld, två VM-guld och ett SM-guld.
Mats Näslund, ett Stanley Cup, ett OS-guld, ett VM-guld och tre SM-guld.
Kent Nilsson, ett SM-guld.
Sven Tumba, tre VM-guld, åtta SM-guld.
Nisse Nilsson, två VM-guld, ett SM-guld
Ulf Sterner, ett VM-guld.
Bröderna Sedin, ett OS-guld och ett VM-guld.(Har således en bit att vandra men är relativt unga ännu).

Jag har alltså bortsett från silver- och bronsmedaljer, samt de många individuella priser som florerar i den nordamerikanska hockeyn. Kända namn som Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson saknas på listan om man räknar på detta osentimentala vis.

Med detta sifferunderlag är Lidas nr ett med sju tunga titlar mot Foppas sex. Det är den enda gradering jag orkar göra. Metoden är inte invändningsfri och hur många namn har jag glömt efter 60 års piruetter på isen? Någonting att fundera över vid nästa rom och cola.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer