Fortsätt till huvudinnehåll

Statistiken sätter Lidas främst



Inget är så roligt som att över en grogg diskutera och jämföra idrottsstjärnors status från skilda epoker. Vissa namn etsar sig fast i minnet även om lång tid förflutit.

Jag kom att tänka i de banorna när jag efter finalsegern i söndags kväll kastade ur mig på Facebook att bröderna Sedin börjar närmar sig samma nivå som Foppa, Lidas, Sundin och Börje Salming. Protesterna lät inte vänta på sig. Ulf Sterner, Klimpen Häggroth, Honken Holmqvist, Mr Magic Nilsson, Håkan Loob och Mats Näslund då? Såna gubbar som jag har en serietabell fast monterad i bakskallen.

Då tänkte jag på mitt nördiga vis att jag går systematiskt tillväga och jämför Stanley Cup-ringar, VM och OS-titlar och svenska mästerskap utan att snegla på eventuell charm eller lyskraft i massmedia.

Då kommer vi till nästa problemställning. Hur värdera de olika mästerskapen? Om en amerikansk journalist frågar Foppa om det största han varit med om svarar han förmodligen första Stanley Cup-ringen. Om en svensk journalist ställer samma fråga svarar han förmodligen OS-guldet i Turin 2006 eller Lillehammer 1994. Därför jämställer jag Stanley Cup med OS.

Någon vän av ordning protesterar att med den metoden diskriminerar jag den äldre generationen. Ulf Sterner och Sven Tumba Johansson hade inte möjlighet att spela NHL och förmodligen hade de klarat sig bra, åtminstone Sterner. Märkligt är att framgångsrika spelare som Anders Kallur och Stefan Persson tycks vara bortglömda trots ett knippe Stanley Cup under en mycket framgångsrik period i New York Islanders. (Underlaget hämtat från Wikipedia), reservation för ev fel).

Nicklas Lidström, fyra Stanley Cup, två VM-guld, ett OS-guld.
Peter Forsberg, två Stanley cup, två OS-guld, två VM-guld.(Märk väl inget SM).
Mats Sundin, ett OS-guld, tre VM-guld, ett SM-guld.
Börje Salming, tre SM-guld i Brynäs.
Stefan Persson, fyra Stanley Cup, två SM-guld
Anders Kallur, fyra Stanley Cup.
Håkan Loob, ett Stanley Cup, ett OS-guld, två VM-guld och ett SM-guld.
Mats Näslund, ett Stanley Cup, ett OS-guld, ett VM-guld och tre SM-guld.
Kent Nilsson, ett SM-guld.
Sven Tumba, tre VM-guld, åtta SM-guld.
Nisse Nilsson, två VM-guld, ett SM-guld
Ulf Sterner, ett VM-guld.
Bröderna Sedin, ett OS-guld och ett VM-guld.(Har således en bit att vandra men är relativt unga ännu).

Jag har alltså bortsett från silver- och bronsmedaljer, samt de många individuella priser som florerar i den nordamerikanska hockeyn. Kända namn som Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson saknas på listan om man räknar på detta osentimentala vis.

Med detta sifferunderlag är Lidas nr ett med sju tunga titlar mot Foppas sex. Det är den enda gradering jag orkar göra. Metoden är inte invändningsfri och hur många namn har jag glömt efter 60 års piruetter på isen? Någonting att fundera över vid nästa rom och cola.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer