Drömmar vid vatten

Då och då uppstår i våra trakter fantasieggande bostadsprojekt ämnade att locka nya, köpstarka invånare till orten. Närhet till vatten är den gemensamma nämnaren. Inte sällan är det kommunen som ligger bakom och som via olika marknadsföringskanaler försöker förmå intressenter att satsa i bygget. Utredningar görs, detaljplaner upprättas, offentliga möten hålls och ibland blir det protester. Tidningarna skriver optimistiska artiklar baserade på ett tunt faktaunderlag. Mer eller mindre seriösa intressenter försöker sno åt sig en bit av kakan utan att ha tillgång till pengar eller andra resurser.

Hästholmens hamn är ett sådant exempel. I februari gick hamnbolaget ut med en förfrågan där man efterlyste dels idéer för hamnmagasinet, dels ville undersöka om någon var beredd att köpa byggnaden. Nu har det varit årsstämma och bolagets styrelse konstaterar att de lämnade anbuden var alldeles för låga och inga glimrande idéer har influtit heller. Tillbaka på ruta ett alltså.

För ett sådant här projekt ska kunna realiseras krävs en stark man, gärna med ett kommunalt förflutet och en svada som en driven fastighetsmäklare. Den rollen spelar f d kommunalrådet Michael Cornell, som numera är styrelseordförande i det kommunägda hamnbolaget. Han har redan levererat ett antal hurtiga floskler i de två artiklar som Corren skrivit i ämnet.

Är jag för negativ, för cynisk? Kanske, men jag har under mina 30 år som kommunalreporter sett alltför många storstilade projekt dö sotdöden och glömmas bort. Vad erbjuds för bostadsmiljö i Hästholmen egentligen? Ja, alla har förstås en bild av sol, sommar och segel och en välfylld småbåtshamn. Men större delen av året plågas byn av en sydvästlig iskall vind. Vad kostar det att bo med sjöutsikt och hur ska livsmedelsförsörjningen klaras på en ort som saknar livsmedelsaffär. Ta bilen till Ödeshög och den enda affär som finns där? Hur ser arbetsmarknaden ut på orten eller är tanken att enbart välbeställda pensionärer ska bo i hamnen?

I Vadstena finns ett annat exempel där siloprojektet i hamnen håller på att falla samman. Diskussioner har förts i snart tio år och inget händer. För närvarande diskuteras också ett bostadsprojekt i Mjölby kallat Svartå strand. Jag blir förvånad om något av de tre kommer att förverkligas. I Boxholm sitter kommunen på ett stort antal villatomter i Timmerö. Ingen rusning efter dem heller. Det är inget fel på visioner och förhoppningar men gärna på en realistisk nivå.

Jag säger som Per Ahlmark sa till uppsagda Volvoarbetare i Olofström: Lycka till!