Fortsätt till huvudinnehåll

Kungen lade näsan i blöt



Har svårt att släppa Ortmarks memoarbok. Hans erfarenhet av maktspel, politik och näringsliv är enorm efter 50 år i etermedia. Den som är intresserad av journalistik och samhällsutveckling blir dock ganska deprimerad. Murvlarna är inga hjältar i Ortmarks värld. Det är i stort sett bara Jan Guillou och Peter Bratt som får en klapp på axeln för IB-avslöjandet för 40 år sedan.

En aldrig så väl påläst och skicklig reporter kan bara skrapa på ytan. Det är mycket sällan en makthavare är uppriktig och avslöjar sanningen. En aldrig så väl genomförd intervju får ingen väljare att byta åsikt. Moderaten blir inte socialdemokrat eller vice versa efter en utfrågning i TV. De avgörande politiska besluten fattas bakom stängda dörrar och allmänheten serveras en tillrättalagd version.

Det offentliga livet är fyllt av lögn och förställning. Erlander beskriver förhållandet till kung Gustav VI Adolf som mycket gott i sina officiella memoarer. Kungen hade respekt för konstitutionen. Erlanders dagboksanteckningar som publicerades efter hans död innehåller dock flera kommentarer som inte är smickrande för den gamle kungen. Han lade näsan i blöt på ett opassande sätt och hade märkliga idéer som att höja myndighetsåldern till 25 år. Elaka tungor i statsministerns omgivning sa att kungen haft möjlighet att studera kronprinsens utveckling på nära håll.

Det nya mediet oroade makthavare på 60-talet men särskilt Erlander och Sträng anpassade sig fort och drog nytta av televisionen. Marcus Wallenberg var avspänd och övertygande i alla situationer även om hans framträdanden inför kamerorna var sparsamma. Däremot hände det att Bertil Ohlin darrade i avgörande moment liksom hans efterträdare Sven Wedén. Däremot var och är det ovanligt med direkta påtryckningar från makthavare mot misshagliga reportrar.

Ortmark är nästan hånfull mot andra journalister. De som sysslar med näringsliv och politik tillhör eliten medan sport-, rese- och nöjesjournalister kanske inte är mutade, men vänskapskorrumperade.
Sverige är ett litet, slutet och hårt land. Den som trampar snett i karriären hamnar i frysen och riskerar långvariga köldskador. Kommer det till principdiskussioner och skarpt läge är manöverutrymmet begränsat för den som inte har tillgång till ”dra-åt-helvete-pengar”. De allra flesta får bita ihop. Barn ska försörjas, nya mattor ska inköpas och sommarhus ska amorteras.

Nu ska jag plantera rosor. Hej då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom