Fortsätt till huvudinnehåll

Kommunchefer lika utsatta som hockeytränare

15 månader lång blev Peter Karlssons period på kommunchefsposten i Mjölby. Idag (fredag) fick han silkessnöret och jag förmodar ”a golden handshake.” Att vara kommunchef blir och mer likt hockeyn där tränare kommer och går. En styrelse kan inte klandras för att man byter tränare eller chef. Alternativet är att byta ut hela laget eller en personal på 2 000 personer.

Att Peter Karlsson och Carina Jönsson inte kommit överens har läckt ut på stan. Många kommunanställda har väntat på den upplösningen som kom idag.

Peter Karlsson fick en tuff start i oktober 2010. Det första han fick hantera var förvaltningschefen Ingela Appelsveds interna miljonaffär med sin 25-årige son som ni kanske minns. Inte långt därefter fick en annan förvaltningschef åka hem efter att ha tillbringat många mil bakom ratten i sin dyra tjänste-Audi. På kontoret hade han inte tid att vara.

Det är aldrig ens fel att två träter och det finns många grå nyanser däremellan. Men funkar inte kemin mellan kommunchef och kommunstyrelsens ordförande är det kört. Om nu Peter Karsson var en felrekrytering så ligger ansvaret delvis på Carina Jönsson eftersom det är kommunstyrelsen som anställer chefstjänstemän.

Det är inte första gången Mjölby kommun ser till att en kommunchef lämnar huset via bakre utgången. Jag känner till åtminstone två stycken i modern tid även om man inte når upp till Motala kommuns frekvens. En av dem var på 90-talet. Hans namn var Åke Ohnback och han var rekryterad från Telia. Han hade t ex ingen förståelse för offentlighetsprincipen och skulle hålla allt hemligt, vilket ledde till många trätor när mina kolleger ville kolla diariet. Till slut fick han gå efter ett beslut av Jörgen Oskarsson även om inte okunskapen om offentlighetsprincipen var det som fällde avgörandet Nästa kommunchef var en internrekrytering, mångårige ekonomichefen, framlidne Henry Jansson, omtyckt och respekterad av de flesta. Han inledde en lång och framgångsperiod period i kommunen i par med Jörgen Oskarsson. Man behöver inte alltid gå över ån efter vatten för att rekrytera en bra chef.

Kommunchefsjobbet är ett av de mest utsatta. Det hävdar en god vän med insikt i många svenska kommuner. En vd i ett bolag möter sin ordförande en gång i månaden. En kommunchef möter sin ordförande varje dag. Funkar inte samarbetet slutar det ofta med skilsmässa. Professor Rolf Solli i Göteborg har forskat om kommunchefer. Den genomsnittliga anställningstiden är 26 månader.

För inte så länge sedan läste jag i Dagens Samhälle om en kommunchef som fått sparken i två västgötakommuner. Nu prövade han lyckan i en liten kommun i Jämtland. Stryktålig men glad.

Tekniske chefen Dag Segrell går in som t f kommunchef. Han vikarierade på den posten också efter Henry Janssons död.

På en vecka har två höga chefer i Mjölby lämnat sina befattningar. Håkan Dahllöf på BT var den förste. Det blåser snålt på östgötaslätten i februari 2012.

Kommentarer

  1. Det är nog lite mer än personkemi. Peters ändringsbenägenhet var inte så populär i (s)-leden. Förändringar bör i så fall ta en motsatt riktning - simhallen. Att ifrågasätta starka kommunalfästen som t.ex. SEK, skall man akta sig för. Peter har en framgångsrik bakgrund i Sunne, där förändringarna tog skruv. Både Finspong och Åtvidaberg på nära håll har också vågat nya grepp. Peter var inställd på att lyckas även här, köpt tomt för husbygge, m.m.
    Jag beklagar Peter och Mjölby som styrs av en bakåtsträvande majoritet.

    SvaraRadera
  2. Ja, det pressmeddelandet som gick ut i fredags berättar inte hela sanningen. Det är klart att det finns motsättningar i sak också även om ingen talar klartext om detta. Om kommunstyrelsen varit noggrannare i sin research för ett och ett halvt år sedan hade Peter Karlsson sluppit detta. För det är varken bra för honom eller Mjölby kommun.
    /Anders

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom