Fortsätt till huvudinnehåll

Kommunchefer lika utsatta som hockeytränare

15 månader lång blev Peter Karlssons period på kommunchefsposten i Mjölby. Idag (fredag) fick han silkessnöret och jag förmodar ”a golden handshake.” Att vara kommunchef blir och mer likt hockeyn där tränare kommer och går. En styrelse kan inte klandras för att man byter tränare eller chef. Alternativet är att byta ut hela laget eller en personal på 2 000 personer.

Att Peter Karlsson och Carina Jönsson inte kommit överens har läckt ut på stan. Många kommunanställda har väntat på den upplösningen som kom idag.

Peter Karlsson fick en tuff start i oktober 2010. Det första han fick hantera var förvaltningschefen Ingela Appelsveds interna miljonaffär med sin 25-årige son som ni kanske minns. Inte långt därefter fick en annan förvaltningschef åka hem efter att ha tillbringat många mil bakom ratten i sin dyra tjänste-Audi. På kontoret hade han inte tid att vara.

Det är aldrig ens fel att två träter och det finns många grå nyanser däremellan. Men funkar inte kemin mellan kommunchef och kommunstyrelsens ordförande är det kört. Om nu Peter Karsson var en felrekrytering så ligger ansvaret delvis på Carina Jönsson eftersom det är kommunstyrelsen som anställer chefstjänstemän.

Det är inte första gången Mjölby kommun ser till att en kommunchef lämnar huset via bakre utgången. Jag känner till åtminstone två stycken i modern tid även om man inte når upp till Motala kommuns frekvens. En av dem var på 90-talet. Hans namn var Åke Ohnback och han var rekryterad från Telia. Han hade t ex ingen förståelse för offentlighetsprincipen och skulle hålla allt hemligt, vilket ledde till många trätor när mina kolleger ville kolla diariet. Till slut fick han gå efter ett beslut av Jörgen Oskarsson även om inte okunskapen om offentlighetsprincipen var det som fällde avgörandet Nästa kommunchef var en internrekrytering, mångårige ekonomichefen, framlidne Henry Jansson, omtyckt och respekterad av de flesta. Han inledde en lång och framgångsperiod period i kommunen i par med Jörgen Oskarsson. Man behöver inte alltid gå över ån efter vatten för att rekrytera en bra chef.

Kommunchefsjobbet är ett av de mest utsatta. Det hävdar en god vän med insikt i många svenska kommuner. En vd i ett bolag möter sin ordförande en gång i månaden. En kommunchef möter sin ordförande varje dag. Funkar inte samarbetet slutar det ofta med skilsmässa. Professor Rolf Solli i Göteborg har forskat om kommunchefer. Den genomsnittliga anställningstiden är 26 månader.

För inte så länge sedan läste jag i Dagens Samhälle om en kommunchef som fått sparken i två västgötakommuner. Nu prövade han lyckan i en liten kommun i Jämtland. Stryktålig men glad.

Tekniske chefen Dag Segrell går in som t f kommunchef. Han vikarierade på den posten också efter Henry Janssons död.

På en vecka har två höga chefer i Mjölby lämnat sina befattningar. Håkan Dahllöf på BT var den förste. Det blåser snålt på östgötaslätten i februari 2012.

Kommentarer

  1. Det är nog lite mer än personkemi. Peters ändringsbenägenhet var inte så populär i (s)-leden. Förändringar bör i så fall ta en motsatt riktning - simhallen. Att ifrågasätta starka kommunalfästen som t.ex. SEK, skall man akta sig för. Peter har en framgångsrik bakgrund i Sunne, där förändringarna tog skruv. Både Finspong och Åtvidaberg på nära håll har också vågat nya grepp. Peter var inställd på att lyckas även här, köpt tomt för husbygge, m.m.
    Jag beklagar Peter och Mjölby som styrs av en bakåtsträvande majoritet.

    SvaraRadera
  2. Ja, det pressmeddelandet som gick ut i fredags berättar inte hela sanningen. Det är klart att det finns motsättningar i sak också även om ingen talar klartext om detta. Om kommunstyrelsen varit noggrannare i sin research för ett och ett halvt år sedan hade Peter Karlsson sluppit detta. För det är varken bra för honom eller Mjölby kommun.
    /Anders

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...