Med Jacob vid tangentbordet

Ni som inte är alldeles unga har kanske sett Alla presidentens män . Filmen om de unga journalisterna Woodward och Bernstein vars artiklar i Washington Post fick president Nixon på fall. Reportrarna fick initierad information från en regeringstjänsteman, The Deep Throat , som de träffade under nattliga möten i ett garage i Washington. En tipsare som fick stor betydelse. Behöver jag tala om att jag älskar både boken och filmen? Utan att göra några jämförelser med Watergateaffären i övrigt kan jag konstatera att tipsare är nödvändiga om tidningar ska innehålla något mer än gulliga reportage och pressmeddelanden från myndigheter och företag. Tipsaren drivs inte alltid av ädla motiv. Han/hon kan vara förbannad på något på jobbet och vill hämnas. Men motivet struntar en reporter i. Korrekta uppgifter och allmänintresse är tillräckliga skäl för publicering. Utan tipsare med anonymitetsskydd skulle aldrig Motalaskandalen ha avslöjats för 18 år sedan. Läsarna skulle heller al

Igår kväll direkt efter fotbollen slog jag över till ettans magasinsprogram inför Nordea Masters. Slog av efter en kvart. Innehöll inget som höjde temperaturen inför spelstarten idag. Yvette Hermundstad är snygg att titta på men kan inget om golf. Det var t o m så att Göran Zackrissons lätt demensartade utläggningar saknades. Peter Hanson fick berätta om sina ryggproblem för tredje gången på två veckor. Ja, jag kan dem vid det här laget. Det är utmärkt att SVT sänder Skandinaviens största golftävling så att alla får möjlighet att se proffsgolf men de duktigaste kommentatorerna finns i den kommersiella kanalen Viasat Golf. Billberg, Hallberg, Pierre Fulke och Per-Ulrik Johansson. De kommenterar vecka ut och vecka in och träning ger resultat. Hoppas att SVT kan skippa kringsnacket och koncentrera sig på spelet idag. Matteo Manassero har börjat med fyra birdies på lika många hål när jag kollade leaderborden senast. Ska det här veckoslutet innebära andra segern på lika många

Platsen för elefantdramatiken. Bra betesmark på baksidan mot kyrkan.   Demonstrationer, upplopp och kravaller är en svensk sysselsättning med historiska anor. En av de märkligaste och mest omskrivna inträffade för mer än 200 år sedan på Skänninge marknad. Året var 1804 då en elefant för första gången beträdde svensk mark. Elefanten kom i sällskap med sin ägare Jean Baptiste Gautier från Avignon som med två italienska kompanjoner drev en liten cirkus. De reste land och rike kring för att mot betalning uppträda med sina djur och konster, bland annat dresserade hundar, markattor och en orangutang. Elefanten var det största dragplåstret, och ryktet om den föregick cirkusen. Förväntningarna stegrades av en med dåtida mått mätt intensiv marknadsföring i form av annonser i tidningarna. Spektaklet hade nog inte gjort något bestående avtryck i historien – om det inte hade varit för det tumult som uppstod när elefanten skulle förevisas under den traditionella Olofmässomarknaden

Den 23 mars skrev jag en debattartikel i Corren och kritiserade kommunen för att inget händer på Svartå Strand. Det har gått sju år sedan de första planerna på ett centralt och miljövänligt boende presenterades i det som var Mjölbys första industriområde i början av förra seklet. Sedan dess har det varit tyst. Jag fick inget svar på min artikel men efter någon vecka kunde man läsa på Correns Mjölbysida att kommunens bostadsbolag och HSB Östergötland planerar att bygga två punkthus i kvarteret Rosenkammaren (där Bygglagrets gamla anläggning ligger). Bostadsbolagets vanligtvis så försiktige vd Jan-Ove Hammarberg klämde till och med ur sig byggåret 2014. Ett tips eller ett löfte? Många år som reporter har lärt mig att inte ta makthavares uppgifter för givna. Jag misstänker att HSB:s intresse för Mjölby inte är särskilt stort. HSB har inte genomfört något större bostadsprojekt i Mjölby sedan bygget av Oljekrukan (111 lägenheter) 1983, det område jag råkar bo i. Så jag kontak

Har ni orkat hänga med i farsen om bröst- och magputters vara eller icke vara? Om jag fattat rätt ska ett förbud införas 2016. Det gillar inte Carl Petersson och åtta andra tourspelare som vänt sig till advokaten Harry L. Manion III, delägare och medgrundare av Bostonbyrån Cooley Manion Jones LLP. Smaka på namnet, Harry L Manion III. Det låter som ur en thriller av John Grisham. Det luktar kotlettfrilla, randig skjorta med enfärgad krage och boaserade kontorsväggar. Han har redan framträtt i Golf Channel och fyllt rutan med juridiskt mumbo-jumbo. ”Vi hoppas på det bästa, men förbereder oss på det värsta”. Helgardering med andra ord. Om nu spelarna har sådana fördelar av en förankring i bröst eller mage, varför är det inte fler som använder sig av redskapen? Av 64 spelare i Master använde sex sådana putters. Tio procent alltså. En sak är säker. Oavsett resultatet av advokatens inhopp lär Carl och hans polare få lägga en avsevärd slant till Harry. Men de har väl råd.