Fortsätt till huvudinnehåll

"Hur känns det att ha mördat en statsminister"



Jag har under kort tid läst två utomordentliga memoarböcker, Leif G W Perssons Gustavs grabb och Åke Ortmarks Makten och lögnen. Ni som har hunnit upp en bit i åldrarna har ingen svårighet att minnas den senare. Ett av de tre legendariska O:na (Orup och Olivecrona var de andra) som bildade skola när det gällde den svåra grenen att intervjua politiker och andra beslutsfattare i TV. Legendarisk är utfrågningen av statsminister Tage Erlander inför kommunalvalet 1966 där Erlander fick frågan om vilket råd han hade att ge ett ungt, bostadslöst par i Stockholm. ”Ställa sig i bostadskön,”  var Erlanders tama svar. Intervjun anses ha bidragit till socialdemokraternas svaga valresultat i kommunalvalet.

”Hur känns det att ha mördat en statsminister”, frågade justitieminister Herman Kling efteråt. Ortmark återger episoden med viss förtjusning. Regeringsmedlemmarna och andra ledande politiker i den generationen var rädda för det nya mediet, Olof Palme inte inräknad. Bertil Ohlin, folkpartiledaren, ställde krav på att filmas ur en viss vinkel, påhejad av hustrun, vilket inte imponerade på bildproducenten. Boken är fylld av sådana där små exempel på de höga herrarnas rädsla och fåfänga.

Böckerna skiljer sig åt. Medan Leif GW ägnar sig mest åt sin egen person och sin karriär skriver Ortmark om samhälle, televisionen och andra medier, gör porträtt av politiker, näringslivsföreträdare, fackföreningsfolk och andra makthavare. Han är ofta kritisk och aldrig oreserverat beundrande. Lennart Hylands omskrivna TV-intervju med Marcus Wallenberg sågas. Lennart Hyland hade inte de nödvändiga kunskaperna i näringsliv och ekonomi för att stångas med MW och var alltför servil och undfallande. Curt Nicolin, legendarisk Aseachef och ordförande i SAF, var en usel kommunikatör som tappade tråden och drivet när MW gick ur tiden. Finansmannen Gustaf Douglas, som räknades till Ortmarks närmaste vänner, är en suverän ”tillplattare”, andra skulle kalla honom mobbare. Nils Petter Sundgren en odräglig snobb och suverän skribent.

Så där flyter det på med drastiska och färgstarka formuleringar.  Statsrådet Gunnar Lange hade allvarliga alkoholproblem men det var inget som nämndes offentligt på den tiden. Göran Persson kallas orädd, briljant, påläst och skicklig debattör men en kontrollfreak. Trots år av bearbetning ställde aldrig Persson upp för en intervju med Ortmark i TV 8. En intervju med dåvarande finansministern och nykteristen Bosse Ringholm där Ringholm ombads förklara dubbelmoralen och hyckleriet med Absolut Vodkas försäljningsframgångar återges i sin helhet. Absolut Vodka sålde för 4 miljarder kr per år men bidrog indirekt till hustrumisshandel och skrämda barn, påstod Ortmark. Ringholms försvar var att säljer inte vi gör någon annan det, men formulerad med fler ord. Ungefär samma resonemang som knarklangare för. Inget övertygande svar, inte ens för en inbiten sosse.

Ortmark var väl förberedd inför varje intervju och lät inte makthavarna slinka undan med svävande formuleringar eller otillfredsställande förklaringar. Han naglade fast dem tills han fick de svar han ville ha.

TV-legendaren räds inte att skriva om sina egna tvivel och tillkortakommanden. Han umgås av och till med näringslivstopparna på middagar och segelturer utan att riktigt höra till gänget. Som journalist tillhör han ett låglöneyrke och kan inte mäta sig ekonomiskt med de stora grabbarna. Han lider av stamning som tvingar honom till konstiga omformuleringar. Han är exhibitionist som så många TV-kändisar och har ett stort bekräftelsebehov. Han förklarar att han är ateist och republikan. Det senare är knappast vanligt bland näringslivstoppar.

50 år med televisionen i sådana sammanhang ger stoff till mycket material och Ortmark berättar rappt och roligt. Jag hoppas också han får tillfälle att göra fler TV-program trots den höga åldern.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.