Fortsätt till huvudinnehåll

Drömmar vid vatten



Då och då uppstår i våra trakter fantasieggande bostadsprojekt ämnade att locka nya, köpstarka invånare till orten. Närhet till vatten är den gemensamma nämnaren. Inte sällan är det kommunen som ligger bakom och som via olika marknadsföringskanaler försöker förmå intressenter att satsa i bygget. Utredningar görs, detaljplaner upprättas, offentliga möten hålls och ibland blir det protester. Tidningarna skriver optimistiska artiklar baserade på ett tunt faktaunderlag. Mer eller mindre seriösa intressenter försöker sno åt sig en bit av kakan utan att ha tillgång till pengar eller andra resurser.

Hästholmens hamn är ett sådant exempel. I februari gick hamnbolaget ut med en förfrågan där man efterlyste dels idéer för hamnmagasinet, dels ville undersöka om någon var beredd att köpa byggnaden. Nu har det varit årsstämma och bolagets styrelse konstaterar att de lämnade anbuden var alldeles för låga och inga glimrande idéer har influtit heller. Tillbaka på ruta ett alltså.

För ett sådant här projekt ska kunna realiseras krävs en stark man, gärna med ett kommunalt förflutet och en svada som en driven fastighetsmäklare. Den rollen spelar f d kommunalrådet Michael Cornell, som numera är styrelseordförande i det kommunägda hamnbolaget. Han har redan levererat ett antal hurtiga floskler i de två artiklar som Corren skrivit i ämnet.

Är jag för negativ, för cynisk? Kanske, men jag har under mina 30 år som kommunalreporter sett alltför många storstilade projekt dö sotdöden och glömmas bort. Vad erbjuds för bostadsmiljö i Hästholmen egentligen? Ja, alla har förstås en bild av sol, sommar och segel och en välfylld småbåtshamn. Men större delen av året plågas byn av en sydvästlig iskall vind. Vad kostar det att bo med sjöutsikt och hur ska livsmedelsförsörjningen klaras på en ort som saknar livsmedelsaffär. Ta bilen till Ödeshög och den enda affär som finns där? Hur ser arbetsmarknaden ut på orten eller är tanken att enbart välbeställda pensionärer ska bo i hamnen?

I Vadstena finns ett annat exempel där siloprojektet i hamnen håller på att falla samman. Diskussioner har förts i snart tio år och inget händer. För närvarande diskuteras också ett bostadsprojekt i Mjölby kallat Svartå strand. Jag blir förvånad om något av de tre kommer att förverkligas. I Boxholm sitter kommunen på ett stort antal villatomter i Timmerö. Ingen rusning efter dem heller. Det är inget fel på visioner och förhoppningar men gärna på en realistisk nivå.

Jag säger som Per Ahlmark sa till uppsagda Volvoarbetare i Olofström: Lycka till!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.