Fortsätt till huvudinnehåll

Andedräkten störde inte mig



Ibland vet jag inte om fantasin skenar iväg med mig. Särskilt i unga år. Jag tänker ibland på min mor som kunde fälla en sidoreplik i stil med ”att nykterhetsnämnden hade tagit en titt på NN:s dryckesvanor” och att den inspektionen skulle få konsekvenser. Jag såg framför mig hur allvarliga farbröder i mörk kostym och ampra tanter med knut i nacken gjorde hembesök hos syndaren och räknade pilsnerflaskor under diskbänken.

Var det bara en produkt av min överhettade fantasi eller fanns det täckning för detta? Brattsystemet som avskaffades 1955 gick väl ändå ganska långt i jakten på ”fullegubbar”. Ämnet kom upp ibland när en arbetskamrat till min far diskuterades. Hans hustru skulle ha uppsökt nämnden och begärt att hans inköp skulle ransoneras vilket också bifölls.

Min minnesbild är oklar och kanske missförstod jag alltsammans. Vid vuxen ålder kom jag mig aldrig för med att fråga ut min mor om sanningshalten i dessa påståenden. Vilken förnedring det skulle vara att utsättas för sådana inspektioner av käringar som snörper på munnen över några tomma Kornett.

Farbror C nöjde sig i alla fall inte med två vita och en brun vilket var standardtilldelningen på krogen. Det hände att han var berusad på arbetet vilket inte var så lyckat med tanke på alla skärande och stickande verktyg som finns i en snickarverkstad. Han var annars en go och glad gubbe med konstnärlig begåvning som tillverkade färgglada leksaker vilka han skänkte till mig och andra barn i Motala. Andedräkten störde inte mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.