Fortsätt till huvudinnehåll

Statistiken sätter Lidas främst



Inget är så roligt som att över en grogg diskutera och jämföra idrottsstjärnors status från skilda epoker. Vissa namn etsar sig fast i minnet även om lång tid förflutit.

Jag kom att tänka i de banorna när jag efter finalsegern i söndags kväll kastade ur mig på Facebook att bröderna Sedin börjar närmar sig samma nivå som Foppa, Lidas, Sundin och Börje Salming. Protesterna lät inte vänta på sig. Ulf Sterner, Klimpen Häggroth, Honken Holmqvist, Mr Magic Nilsson, Håkan Loob och Mats Näslund då? Såna gubbar som jag har en serietabell fast monterad i bakskallen.

Då tänkte jag på mitt nördiga vis att jag går systematiskt tillväga och jämför Stanley Cup-ringar, VM och OS-titlar och svenska mästerskap utan att snegla på eventuell charm eller lyskraft i massmedia.

Då kommer vi till nästa problemställning. Hur värdera de olika mästerskapen? Om en amerikansk journalist frågar Foppa om det största han varit med om svarar han förmodligen första Stanley Cup-ringen. Om en svensk journalist ställer samma fråga svarar han förmodligen OS-guldet i Turin 2006 eller Lillehammer 1994. Därför jämställer jag Stanley Cup med OS.

Någon vän av ordning protesterar att med den metoden diskriminerar jag den äldre generationen. Ulf Sterner och Sven Tumba Johansson hade inte möjlighet att spela NHL och förmodligen hade de klarat sig bra, åtminstone Sterner. Märkligt är att framgångsrika spelare som Anders Kallur och Stefan Persson tycks vara bortglömda trots ett knippe Stanley Cup under en mycket framgångsrik period i New York Islanders. (Underlaget hämtat från Wikipedia), reservation för ev fel).

Nicklas Lidström, fyra Stanley Cup, två VM-guld, ett OS-guld.
Peter Forsberg, två Stanley cup, två OS-guld, två VM-guld.(Märk väl inget SM).
Mats Sundin, ett OS-guld, tre VM-guld, ett SM-guld.
Börje Salming, tre SM-guld i Brynäs.
Stefan Persson, fyra Stanley Cup, två SM-guld
Anders Kallur, fyra Stanley Cup.
Håkan Loob, ett Stanley Cup, ett OS-guld, två VM-guld och ett SM-guld.
Mats Näslund, ett Stanley Cup, ett OS-guld, ett VM-guld och tre SM-guld.
Kent Nilsson, ett SM-guld.
Sven Tumba, tre VM-guld, åtta SM-guld.
Nisse Nilsson, två VM-guld, ett SM-guld
Ulf Sterner, ett VM-guld.
Bröderna Sedin, ett OS-guld och ett VM-guld.(Har således en bit att vandra men är relativt unga ännu).

Jag har alltså bortsett från silver- och bronsmedaljer, samt de många individuella priser som florerar i den nordamerikanska hockeyn. Kända namn som Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson saknas på listan om man räknar på detta osentimentala vis.

Med detta sifferunderlag är Lidas nr ett med sju tunga titlar mot Foppas sex. Det är den enda gradering jag orkar göra. Metoden är inte invändningsfri och hur många namn har jag glömt efter 60 års piruetter på isen? Någonting att fundera över vid nästa rom och cola.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...
Skicka en kommentar
Läs mer