Fortsätt till huvudinnehåll

Statistiken sätter Lidas främst



Inget är så roligt som att över en grogg diskutera och jämföra idrottsstjärnors status från skilda epoker. Vissa namn etsar sig fast i minnet även om lång tid förflutit.

Jag kom att tänka i de banorna när jag efter finalsegern i söndags kväll kastade ur mig på Facebook att bröderna Sedin börjar närmar sig samma nivå som Foppa, Lidas, Sundin och Börje Salming. Protesterna lät inte vänta på sig. Ulf Sterner, Klimpen Häggroth, Honken Holmqvist, Mr Magic Nilsson, Håkan Loob och Mats Näslund då? Såna gubbar som jag har en serietabell fast monterad i bakskallen.

Då tänkte jag på mitt nördiga vis att jag går systematiskt tillväga och jämför Stanley Cup-ringar, VM och OS-titlar och svenska mästerskap utan att snegla på eventuell charm eller lyskraft i massmedia.

Då kommer vi till nästa problemställning. Hur värdera de olika mästerskapen? Om en amerikansk journalist frågar Foppa om det största han varit med om svarar han förmodligen första Stanley Cup-ringen. Om en svensk journalist ställer samma fråga svarar han förmodligen OS-guldet i Turin 2006 eller Lillehammer 1994. Därför jämställer jag Stanley Cup med OS.

Någon vän av ordning protesterar att med den metoden diskriminerar jag den äldre generationen. Ulf Sterner och Sven Tumba Johansson hade inte möjlighet att spela NHL och förmodligen hade de klarat sig bra, åtminstone Sterner. Märkligt är att framgångsrika spelare som Anders Kallur och Stefan Persson tycks vara bortglömda trots ett knippe Stanley Cup under en mycket framgångsrik period i New York Islanders. (Underlaget hämtat från Wikipedia), reservation för ev fel).

Nicklas Lidström, fyra Stanley Cup, två VM-guld, ett OS-guld.
Peter Forsberg, två Stanley cup, två OS-guld, två VM-guld.(Märk väl inget SM).
Mats Sundin, ett OS-guld, tre VM-guld, ett SM-guld.
Börje Salming, tre SM-guld i Brynäs.
Stefan Persson, fyra Stanley Cup, två SM-guld
Anders Kallur, fyra Stanley Cup.
Håkan Loob, ett Stanley Cup, ett OS-guld, två VM-guld och ett SM-guld.
Mats Näslund, ett Stanley Cup, ett OS-guld, ett VM-guld och tre SM-guld.
Kent Nilsson, ett SM-guld.
Sven Tumba, tre VM-guld, åtta SM-guld.
Nisse Nilsson, två VM-guld, ett SM-guld
Ulf Sterner, ett VM-guld.
Bröderna Sedin, ett OS-guld och ett VM-guld.(Har således en bit att vandra men är relativt unga ännu).

Jag har alltså bortsett från silver- och bronsmedaljer, samt de många individuella priser som florerar i den nordamerikanska hockeyn. Kända namn som Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson saknas på listan om man räknar på detta osentimentala vis.

Med detta sifferunderlag är Lidas nr ett med sju tunga titlar mot Foppas sex. Det är den enda gradering jag orkar göra. Metoden är inte invändningsfri och hur många namn har jag glömt efter 60 års piruetter på isen? Någonting att fundera över vid nästa rom och cola.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.