Fortsätt till huvudinnehåll

Goda råd från Vadstena



Jag trodde att nyheterna om kommunens planer för Kungsvägen skulle utlösa en våg av protester men reaktionerna har varit fåtaliga och dämpade. Jag gör dock ett nytt försök att kasta ny ved på brasan och riktar blickarna mot Vadstena. I vår grannkommun är Storgatan stängd för privatbilister sedan många år. Ett undantag finns. Storgatans norra del mellan Rödtornet och torget är öppet fram till kl 11. Skälet är att posten ligger på denna gatstump.

Jag bad S-profilen Tommy Palmqvist om ett omdöme. Han är f d kommunalråd och kan allt om Vadstena. Här följer hans text.

”Privatbilar får åka fram till elva. Personligen tycker jag att det har blivit bra. Storgatan är ett stråk som definitivt har vunnit på att vara gågata. Idag finns det ingen som pratar om att ha biltrafik igen.


Posten har tidigare haft önskemål om att flytta ut paketutlämningen till någon mer bilvänlig plats men inte hittat den ännu. Om detta blir verklighet så öppnar det upp för att ha hela Storgatan som gågata.

Det Mjölby kan lära är: Parkering för privatbilister inom rimligt gångavstånd, styra varutransporterna hårdare till särskilda tider, vara noga med att handlarna verkligen är välinformerade och positiva”.

Så långt Vadstena och Tommy Palmqvist. En sak till. En helt bilfri Kungsvägen är inte praktiskt möjlig. Varuleveranser måste utföras och de tre bankerna ska ha kontantpåfyllning i bankomaterna.  På Kungsvägen 56 (Correnhuset) finns en parkeringsplats och ett relativt stort garage i källarvåningen. Ska de bommas igen?

Min avslutande reflektion är denna: kommer förslaget att genomföras eller kommer den att samla damm i någon skrivbordslåda för att i tysthet begravas om några år som flera andra projekt?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.