Fortsätt till huvudinnehåll

Kungen lade näsan i blöt



Har svårt att släppa Ortmarks memoarbok. Hans erfarenhet av maktspel, politik och näringsliv är enorm efter 50 år i etermedia. Den som är intresserad av journalistik och samhällsutveckling blir dock ganska deprimerad. Murvlarna är inga hjältar i Ortmarks värld. Det är i stort sett bara Jan Guillou och Peter Bratt som får en klapp på axeln för IB-avslöjandet för 40 år sedan.

En aldrig så väl påläst och skicklig reporter kan bara skrapa på ytan. Det är mycket sällan en makthavare är uppriktig och avslöjar sanningen. En aldrig så väl genomförd intervju får ingen väljare att byta åsikt. Moderaten blir inte socialdemokrat eller vice versa efter en utfrågning i TV. De avgörande politiska besluten fattas bakom stängda dörrar och allmänheten serveras en tillrättalagd version.

Det offentliga livet är fyllt av lögn och förställning. Erlander beskriver förhållandet till kung Gustav VI Adolf som mycket gott i sina officiella memoarer. Kungen hade respekt för konstitutionen. Erlanders dagboksanteckningar som publicerades efter hans död innehåller dock flera kommentarer som inte är smickrande för den gamle kungen. Han lade näsan i blöt på ett opassande sätt och hade märkliga idéer som att höja myndighetsåldern till 25 år. Elaka tungor i statsministerns omgivning sa att kungen haft möjlighet att studera kronprinsens utveckling på nära håll.

Det nya mediet oroade makthavare på 60-talet men särskilt Erlander och Sträng anpassade sig fort och drog nytta av televisionen. Marcus Wallenberg var avspänd och övertygande i alla situationer även om hans framträdanden inför kamerorna var sparsamma. Däremot hände det att Bertil Ohlin darrade i avgörande moment liksom hans efterträdare Sven Wedén. Däremot var och är det ovanligt med direkta påtryckningar från makthavare mot misshagliga reportrar.

Ortmark är nästan hånfull mot andra journalister. De som sysslar med näringsliv och politik tillhör eliten medan sport-, rese- och nöjesjournalister kanske inte är mutade, men vänskapskorrumperade.
Sverige är ett litet, slutet och hårt land. Den som trampar snett i karriären hamnar i frysen och riskerar långvariga köldskador. Kommer det till principdiskussioner och skarpt läge är manöverutrymmet begränsat för den som inte har tillgång till ”dra-åt-helvete-pengar”. De allra flesta får bita ihop. Barn ska försörjas, nya mattor ska inköpas och sommarhus ska amorteras.

Nu ska jag plantera rosor. Hej då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.